85
            Min dikt tunghäftat tassar i en krets,              
            där ädel kommentar till ditt pris rågas 
            och borgar karaktär med gyllne spets 
            och rikligt fras i Musers katalogvass.  
             Gott, tänker jag; vitt orda Andra så 
             som starrblind skrivare jämt säjr Ahmän 
             till varje hymn nån Ande kostar på 
             med slipad form från raffinerad penna. 
            Hör jag dej lovad, mumlar jag: Så! Visst! 
            och lägger till det högsta pris nå´t mer... 
            Dock i min håg är det att - i dej kär - 
            jag håller rang främst, fast ord följa sist. 
             För andedräkten visa dom respekt - 
             mej för stum tankes talande effekt 
     
    86
            Är det hans dikts förtjänst - med seglet svällt, 
            destinerad på din alltför rika route - 
            som länsat mina mogna tankars fält 
            och gjort till grav det sköte där dom grott ? 
             Var det hans själ - som andar konstnärt stolt, 
             tänjd över dödligs höjd - slog den mej ner ? 
             Varken han eller kamrater, som fördoldt 
             gav honom stöd, förbluffade mej mer; 
            ej heller en bekant, förbindlig själ 
            som gullar nattligt med intelligens, 
            kan med vinst skryta över tyst farväl : 
            jag blev ej sjuk av skräck för det som känns! 
             dock, då din sinnekur hans vers helt fyllt, 
             miste jag målet och bleks oförskyllt 
     
    87
            Farväl! du är för dyr för min besittning - 
            väl känner du till större sällskaps spel : 
            ditt adelsbrev skall borga för din kvittning - 
            mina förbindelser förfalla helt. 
             Du tillhör mej blott som medgivandet - 
             kan för så´n lyx jag vara nånstans värd ? 
             Vad fattas mej, är skäl till att du gett - 
             och så tillbaks min garanti begärd.  
            Du gav dej själv då värdet var okänt - 
            annars, då det du skänkte, mej misstog glatt! 
            Stor underskattad gåva växt, hemvänt 
            och återtas, när omdömet har mognat 
             Så ägde jag dej smickrad, som i trans : 
             i sömn en Kung, väckt - ingen så´n substans 
     
    88
            Om du blir stämd att handskas med mej lett 
            och föra min merit i hånets sikte, 
            slåss mot mej själv jag på din sida hett 
            för dygden - svärs mened, syns det min plikt! 
             Jag bäst, med egna svagheter bekant, 
             diktar benäget upp en gräll historia 
             om dolda brister - varför jag galant 
             med min förlust ger dej en lämpad gloria. 
            Sålunda segrar också jag, som för dej 
            glatt böjt min håg av kärlek och så glänst; 
            ty skadorna, som jag åsamkas, gör dej 
            vinstrik - dock lätt dom dubblar min förtjänst. 
             Så älskar jag - och är av dej så´n del - 
             att för din rätt jag bär själv alla fel  
    
Allmänna
kommentarer