77	
    	Spegeln skall visa vad var skönhet är
    	och klockan hur din tid kostbart förgår;
    	vakanta bladen andens intryck bär
    	i denna bok, så lärdomen du får :
    	 dom rynkor spegeln visa, sannolikt,
    	 om gravars munnar dej skall minna - se´t,
    	 då urets visare dej skuggar slikt :
    	 tids framfart stjäl för evighet !
    	Ty vad ditt minne kan ej hålla fast
    	bör anförtros åt enslig svärta : väl
    	dom barnen närs som fötts i hjärnutkast
    	och se´n gör ny bekantskap med din själ.
    	 Så´n skrivtjänst (var gång du ser om din bok)
    	 kan bli din vinst - och den långt mera klok
    
    78
    	Så ofta har jag kallat dej min Musa
    	och funnit för min vers så skön rutin,
    	att var ny främling tar min Penna˜att tjusa
    	och under Dej befrukta poesin !
    	 Din blick lärt stum i höjden sjunga klart
    	 och tung enfald att flyga lätt; du lät
    	 till vishets fjädrar sätta vingars fart
    	 och skänka grace ett dubbelt majestät
    	Dock, yvs du mest för vad jag gjort till dikt -
    	inflytandet är ditt och föds var dag :
    	i andras verk blott stilen hyfsas chickt,
    	och Konsten görs gracil, av ditt behag :
    	 men Du är all min konst som till hög vet-
    	 enskap befrämjar djup okunnighet
    
    79	
    	Då jag allena sökte för din hjälp,
    	fick ensamt all min vers din ädla grace;
    	men nu är min Nåds takt och tur kullstjälpt
    	ty Musan kränkt åt annan ger extas 
    	 Jag medger, älskade : din andes dräkt
    	 förtjänar verk av värdigare penna 
    	 Ack vad om dej dock din Poet upptäckt,
    	 berövats dej : han blott betalt igen.
    	Han lånar dygd dej - stal det ordets dåd
    	ifrån ditt väsens skick; han skänkt skönhet -
    	som vid din kind fanns; och sej ingen råd
    	till annat pris än vad från dej han vet !
    	 Så tacka´n ej för att han dej omtalt :
    	 vad han är skyldig, har du själv betalt 
    
    80
    	Hur själen sviktar när jag om dej skriver
    	och vet : en bättre ande har ditt namn
    	och till dess pris ger all sin makt och iver
    	att få mej talträngd från ditt värdes hamn
    	 Dock då ditt rykte - liksom havet vitt -
    	 bär ödmjuk lika väl som stolt mesan,
    	 förs min rå bark (än hans långt mindre fritt)
    	 med vilja˜och vett ut på din ocean.
    	Ditt ytligaste stöd mej stadgar flott,
    	när han ditt djup sonderar generöst;
    	om vrakad, annars, jag ett byte smått -
    	han resligt byggd och rustad lyxuöst !
    	 Ifall han trivs, och jag dränks som en hund,
    	 blir det här värst: därtill min kärlek grund
    
Allmänna
kommentarer