61
            Är det din vilja, att ditt sken oslutna 
            skall ögonlocken få till nötta skyn; 
            begär du mina slumrar skall bli brutna 
            mens skuggor - lika dej - gör narr av syn; 
             är det din Ande som iväg du sänt 
             (långt bort från hem) att snoka i min akt 
             och röja skamslar ut, verken jag bränt - 
             är detta din svartsjukas rymd och traktan ?        
            Fast mycket är din kärlek, ej så stor - 
            det är min kärlek som gör blicken vaken : 
            min egna trohet vilans rest förstör 
            och spelar vaktman städse för din sak än - 
             för dej min nattväkt, då du vakar där 
             (mej fjärran´från) med somliga för när 
     
    62
            Självkärleks synd för all min blick är rot, 
            för all min själ och all min varje lem; 
            och för så´n synd finns det alls ingen bot - 
            så grundlagd är den i mitt inres hem : 
             ej syns nå´t ansikte så vänt som mitt, 
             så trogen formen, skildringen så sann; 
             och för mej själv bestäms mitt värde fritt 
             då jag i allt opphöjs som ingen ann´ 
            Men strax, när spegeln visar min gestalt, 
            fårig och harvad som anlöpt antik, 
            tolkar min kärlek jag tvärtom i allt : 
            att älska Sej så - det är orätt lik ! 
             Dej är´t (mitt jag) jag själv med lov behagar 
             att måla min tid med din skönhets dagar 
     
    63
            Mot att min älskling blir som jag nu är - 
            av tids orättfärdshand krossad och mald; 
            när timmar spillt hans blod och fyllt hans air 
            med rynkors rad; när ungdoms morgon kvald 
             nötts ut till ålderdomens stupenatt, 
             och all den skönhet han är kung för, tom 
             försvinner - eller svunnit från syns skatt - 
             och stulit väck hans vår och rikedom; 
            för så´n epok jag reser nu ett fort 
            emot förvandlartidens grymma kniv, 
            så han ej nånsin skär från minnet bort 
            min älsklings ljuva skönhet - fast hans liv ! 
             Hans skönhet skall man se i svärtans rad - 
             den leva, han i den jämt grön och glad 
     
    64
            När jag sett hätsk tids hand gjort ansiktslös 
            rik, kostbar prakt hos börds och ålders grav; 
            när förr upphöjda torn jag sett bli rös 
            och evig brons åt dödlig ilska slav; 
             när hungrig ocean jag sett få län 
             och vinna fördel på strands kungarike 
             och fast mark segra mot vattnets domän - 
             förlust bli lagervinst, vinst förlusts like ! 
            när jag sett så förvändas makt och stater 
            eller ståt själv förbytas i förfall, 
            då mej ruin lärt livets resultat är : 
            tid kommer då min älskling bortförs kall 
             Den tanken är som död och kvald av brist : 
             blott sorgset ägs vad fruktas att bli mist 
    
Allmänna
kommentarer