57      
            Vad skall din slav, väl, om ge akt ej på
            begärets stunder och din lämplighet  ?
            Vem har att spilla kostbar tid och då -
            förrn du vill - någon plikt alls; eller vet         
             att våga kvirra mot en ändlös tid
             ( min Suverän ) - än passar jag ditt ur;
             eller förbittrad av skilsmässostrid,
             när du sagt tjänaren adjö, bli sur ?
            ej heller svartsjuk tanke söka spänt
            var du må vara samt i vems affär  -
            utan blott stå som stackarn, din Betjänt,
            och undra var du lycklig gör och är ?
             Sann kärlek så´n : en narr som i din Wiljam     
             (mens du gör vadsomhelst) ej ser nåt illa
    
    58      
            Den gud förbjöd, som gjort mej till din slav,
            att själen granskar dina nöjens tider
            eller att kropp begär kontroll och krav -
            som din vasall, min plikt att stå dej vid är
             Ack låt mej lida  (var minut och vink)
             din fängelsefrånvaros frihetsfynd;
             ha tålamod, tämjd pinas utan sink;
             utstå - men ej anklaga dej för - synd 
            Dröj var som helst: ditt fribrev är så vitt
            att du priviligierar tidens mått
            för vad du vill; vad gjorts kan du bli kvitt
            och själv förlåta egenmäktigt brott
             Till lags - om jag i helveten så stod
             och passade din fröjd - ond eller god
       
    59     
            Om intet nytt finns, utan det som är
            har funnits förr - hur alla hjärnor dåras
            som verkande för upptäckt, missfall bär !
            Skall forna barnets efterbörd väl koras ?
             Ack att historien med tillbakablick
             gav åter mej fem hundra solomlopp
             och sjöng om dej ur grå boks bild och skick
             se´n ande först tog karaktär och kropp;
            att jag såg vad Antiken tycker om  
            det diktmirakel som är din terräng,
            vari vi gott gjort eller bättre dom,
            eller revolution - är´t en refräng ?
             Minsann att forna dagars vitterhov
             gett uslare motiv beundrans lov 
    
    60    
            Liksom havsvågorna mot grusets strand
            går tiden minutiöst fram till sitt slut :
            var stund i nästa snart byts underhand
            och kivas efterföljd med nån förut.
             Så krälar skapelsen i ljusets hav
             en gång till mognaden varmed den kröns,
             stäcks av eklips - och glorian slås i kvav;
             den tid, som skänkt sin gåva, straxt då röns :
            den genomkorsar prakt vid ungdom fäst
            och karvar parallellt på skönhets skult,
            tär vad naturn tycks trofast, rart och bäst -
            intet rests som ej lien hans skär kull
             Min vers, i takt med framtidshopp, nu står:
             ditt värde prisat - trots att grymt han slår
    
Allmänna
kommentarer