53 
            Vilken är din substans, varav du gjord 
            att millioners egna skuggor falla 
            om dej; för envar själ fått en - en hjord           
            kan låna (fast du en blott) du åt alla ? 
             Beskriv Adonis - och ett plagiat 
             är imiterat torftigt efter dej; 
             på˜Elénas kind all skönhets konst blir flat, 
             och du i grekisk dräkt syns nonpareille ! 
            Tala om Vår, och jordens högsäsong : 
            den ena visar skuggan av din skönhet, 
            den andra av din rikhet görs för fång - 
            av dej så varje salig form sitt rön vet 
             Du har i allt av yttre grace nån andel - 
             men ingen like Du i hjärtats vandel 
     
    54
            Skönheten hålls långt mera sann och skön 
            då fagert ornament av trohet vinns : 
            härlig tycks Rosen, härligare krönt 
            dock av den ljuva doft som däri finns. 
             Nyponblom har en fullt så djup nyans 
             som rosors parfymerade tinktur, 
             gungar på törnen likt, skämtar i dans 
             när sommardagen gör dess knoppar kur - 
            men blott för dygden är dess skenåtrå : 
            ogiljad blir den, tynar bort i nöd 
            o´ dör i sej. Sötrosorna ej så: 
            traktad arom blir deras stilla död ! 
             Och så med Dej : ungdomens kärleksprakt 
             blir vers, då den bleks till trohetsextrakt  
    
    55
            Ej marmor, ej förgyllda monument 
            av furstar, skall bestå mot här styrkt rim - 
            utan du glänsa i volym mer ljus än känt 
            oborstad sten, som tids lort skämt och stim ! 
             Då örlogsöd statyer vält över ända, 
             och timrets verk utrotats av tumult, 
             kan Mars med svärd (eller krigs stormeld) blända 
             ditt minnes krönika med liv så fullt ? 
            Du skall mot död och glömskans fiendskap 
            gå fram, och ryktbarhet för dej ha rum 
            än till och med i eftervärldens gap - 
            som tär all tid ut till vår ände skum... 
             Men tills slutdomen med dej själv uppstår, 
             finns alltjämnt du här och i käras vrår 
     
    56 
            Ljuv kärleks kraft, var ny! ej må bli sagt 
            din egg är mera trubbig än aptit - 
            som blott idag på ätandet sej lagt, 
            imorrn skärps till sin forna festinvit : 
             Älskade, bliv så - fast nu fylld så däven 
             att hungerns ögon slakna lojt och trött - 
             strax åter seende! Och aldrig kväv än 
             kärlekens själ i vad är evigt slött; 
            gör ledsamt Interim lik ocean 
            som skiljts från strand, där äktade på nytt 
            bland dyner söka och få se : hurdan 
            återvänd kärlek mera salig grytt ! 
             Så kallad vinter, och omsorgers hord, 
             gör sommarn trefalt önskad - mer sällspord 
    
Allmänna
kommentarer