49 
            Emot den dag - om nånsin det skall bli - 
            när jag ogillad ser all min defekt; 
            då som din kärleks summa gör sorti 
            kallad till räkenskap av rådd respekt; 
             emot den tid då främmande du far 
             förbi och hälsar knappt med soln, din blick;       
             då kärlek - omvänd från det som den var - 
             skall finna skäl för stadgat, värdigt skick; 
            emot den tiden jag förskansas bör 
            i kunskapen om min förtjänst på spel, 
            och denna hand jag mot mej själv upprör 
            att vakta laga skälen för din del : 
             Du styrks av rätt att lämna mej på stund - 
             vem älskar nån väl utan giltig grund ? 
     
    50
            Hur trögt och sliten jag ger mej åstad 
            då det jag söker - leda färdens slut - 
            lär säja lugn och ro i dubbel grad: 
            " så långt har milen från din vän mätts ut " 
             Kraken som bär mej leds trött av min suktan, 
             plöjer på trofast med all tyngd i mej - 
             som av instinkt den besten såg min fruktan : 
             att rida älskar jag ej fort från dej ! 
            Han drivs ej ens av blodad sporre på 
            som stöts ibland i hud argt så han kvider - 
            han svarar enbart tungt med stön som slår 
            mej djupt och gör mer ont än stygn hans sidor 
             För med hans grymtning i min håg en sak kom : 
             sorg ligger framför - och min älskling bakom 
     
    51 
            Så kan min kärlek fria senfärdsbrott 
            hos tröge bärarn, när jag från dej far : 
            var´från Du är, vad skall jag där´från brått ? 
            Tills jag bärs hem behövs ej postilfart - 
             då fanns ej ursäkt för mitt ök att finna, 
             ack snabb extremitet mej tycks blott slö; 
             då skall det sporras, fast jag rede vind - 
             den syns som vinghasts rörelse var död; 
            då sölar ingen häst begärets takt ! 
            Därför skall åtrån - högsta kärleks make - 
            gnägga : ej nåt slappt kött i hans elds jakt; 
            men älskade, av kärlek lös min krake : 
             enär han trögt gick från dej - jag vill så : 
             att till dej skall jag flyga - han fri gå 
     
    52 
            Så´n är jag, som den rike med säll nyckel 
            ledande till hans skatters dolda krets, 
            vilken ej var stund granskar sina smycken - 
            det trubbar sällannjutnings fina spets. 
             Därför högtider fest är, ej rutin : 
             de komma skrypt, när det långt år tillät, 
             som ädelstenar tunnt spreds ut på pin 
             likt furstjuveler i sin krages nät ! 
            Så är den tid som har Dej i min kista : 
            som garderob kring galadräkt slår vakt 
            för att unika ögonblick bevista 
            och liksom ny utveckla fångad prakt 
             Välsignad du vars värde ger utlopp 
             ägd för triumf och saknad än för hopp 
    
Allmänna
kommentarer