45 
            Lätt Luft, renande Eld (dom andra två) 
            är bägge - var jag än må bo - med dej :             
            den första tanken min, den andra åtrån, 
            nära och fjärran, glidande, rör sej... 
             Ack, när de kvickare˜elementen gått 
             på kärleksambassad och dej ömt tryckt, 
             mitt liv (som kräver fyra) med två blott 
             sjunker dött av melankoli förryckt... 
            tills åter livskompositionen läker, 
            då dessa flinka bud från dej vänt hem. 
            De kom igen nyss och berätta : säker 
            vid hälsa, Du ock skön i varje lem ... 
             Nöjd lyssnar jag, men gläds ej längre tider: 
             dom sänds tillbaks, strax åter sen jag lider 
     
    46
            Ögat och hjärtat åt sånt krig sej ägnar 
            att rovet - din terräng - blir dödsomstritt : 
            ögat från själen ditt porträtt då hägnar - 
            hjärtat min syns rätt till umgänge fritt. 
             Pläderar hjärtat du i honom bor - 
             ett rum kristallers ögon aldrig nått -, 
             bestrider yrkan svaranden som tror: 
             grund finns av hävd till all din sköna lott ! 
            Att slita tvisten sätts dom tankars nämnd 
            som sej förhört, åbor i hjärtats vandel, 
            och deras dom är saklig och bestämd: 
            klart ögats bråkdel och dyrt hjärtats andel 
             så - ögat tilldöms ytliga behag 
             och hjärtat rätt till kärleks inre lag 
     
    47 
            Hjärtat och ögat allians ha smitt 
            och tjäna nu varandras syften väl. 
            När ögat är utsvultet för en titt 
            och hjärtat kärt av suktan leds ihjäl, 
             ordnar med älsklingstavlan ögat fest 
             och bjuder hjärtat målade banketter; 
             en annan gång är ögat hjärtats gäst 
             och bjuds på älsklingstankarnas porträtter. 
            Min älskade, bliv så - eljest din bild 
            då borta du - närvarande hos mej : 
            du går ej längre˜än själen från mej skild - 
            än är jag med den, och den är hos dej. 
             Och slumrar den, då är din bilds fördrag : 
             jag väcks - min syn och hjärtat till behag 
     
    48 
            Hur omsorgsfullt bak trygga lås från bov 
            och falskhets händer slår jag - förrn jag far  
            min väg - vart nipper, så att vid behov 
            det finns i säkert, onyttjat förvar ? 
             men Du (som gör schatull till en tom borg) 
             värdiga tröst (nu min största olycka) 
             av kostbart bäst (min enda kära˜omsorg) 
             blev lämnat rov åt var gemen tjuvs tycke - 
            ej har jag stängt om dej i något skrin 
            utom där du ej finns - fast du känns där: 
            behagligt i min bröstkorgs magasin 
            dit du kan komma˜och gå som du begär 
             Jag fruktar att du stjäls därfrån precis : 
             ty ärlighet blev tjyv för så högt pris 
    
Allmänna
kommentarer