41 
            Dom vackra fel som friheten sej tar, 
            då jag ibland är långt ifrån ditt hjärta, 
            av skönhet och din ålder ges försvar - 
            ty alltjämt frestelser, där du är, snärta :         
             älsklig du är - sålunda värd att vinna; 
             underskön också - därför antastbar. 
             När kvinnan friar - vilken son av kvinna 
             lämnar stött henne förrn han viljan har ? 
            Ve mej! dock kan du oss den sitsen spara  
            Klandra skönheten, ungdomen och seden - 
            som i oordning skall med dej just fara 
            dit där du tvåfalt bryter trohetseden : 
             hennes - din skönhet henne drar till dej; 
             och din - ty skönheten bedrar falskt mej 
     
    42 
            Att du har henne, d´är ej allt mitt kval - 
            fast det kan säjas : jag höll henne kär; 
            att hon har dej min jämmer gjort total - 
            en kärleksmiss som träffat mej mest nära 
             Älskande Brottslingar! jag friar er : 
             du älskar henne - för du vet min vilja; 
             hon svek (för min skull) och i lag sej ger 
             med min vän - och fick honom för mej gilja! 
            Om du förloras, är´t min älsklings vinst : 
            om hon förloras, får min vän förlusten; 
            dom får varandra - jag mist bägge, minst : 
            mej båda, för min skull, korsfäst - för just den! 
             Dock gläds; jag med min vän är ett - gemensamt 
             vi smickras skönt: hon älskar mej, blott, ensamt 
     
    43 
            När tyngst jag blundar, skådar ögat bäst : 
            om dan syns sånt som sällan respekteras, 
            men nattetid i drömmen är det fest - 
            ljusdolt, av mörkret lyst, det dirigeras ! 
             Hur skall ej du, vars Skugga skuggor skänkt 
             ljus, med din skuggas form ge lyckospel 
             för vackra dan med klarhet oinskränkt - 
             så lyser för allt blint din dunkla del : 
            hur skulle (säj det) min blick göras säll 
            av att beskåda dej i livets dag, 
            när operfekt din hägring var död kväll 
            sömntungt i ögon synlöst fått sitt tag ? 
             Var dag jag sett är natt till dess jag ser dej - 
             var natt ljus dag, då drömmarna tillber dej 
     
    44
            Om slö substans, mitt kött, var intellekt - 
            ej hindrade mej kränkande distans; 
            då skulle jag, trots avstånd, föras käckt 
            från gräns där du, avlägsen, bor nånstans - 
             lätt sak då, fast min fot vid världens grav 
             stod fjärmad från dej längst : ty suverän 
             kvick tanke spänstar över land och hav 
             så flinkt som tänka sej vart han vill hän... 
            Men tanken mördar mej, ty väl betänkt 
            finns knappast hopp (för borta är min början), 
            utan av Jord och Vatten så inskränkt 
            jag måste lämpa tiden bäst med sörjan : 
             ej nå´t fås av så tröga element - 
             tung gråt blott, bådas sorgemblem, dom sänt 
    
Allmänna
kommentarer