37
            Som krymplig far är om sitt barn högst mån 
            och gläds det syns i ungdomsdåd aktivt, 
            har jag (helt lam av olycksödets hån) 
            all tröst, min värdighet och harmoni 
             vid dej : för skönhet, rikedom, börd, vett -       
             av dessa något, allting eller fler  
             med titlar - krönt i dina lemmar setts : 
             så´n kärlek ympas till ditt lagers mer ! 
            Jag är ej arm, låg eller invalid - 
            enär din skugga ger mej nog substans, 
            så att ditt överdåds del skänker frid 
            och härlighetens skymt all fröjd och glans 
             Av vad för dej är bäst, jag önskar allt : 
             när det uppfyllts, görs lycklig jag mångfalt 
     
    38
            Har då min Musa fattats ´inspiration´ ? 
            Medans du andas i min vers, vibrerar 
            (rare) ditt väsen med så´n utsökt ton 
            att det kan ej vulgärt blad referera ! 
             Giv dej själv tack - om något finns i mej 
             som granskas värdigt stå emot din blick; 
             vem är så stum att han ej skrev om dej 
             då du själv ljus ger fyndigt åt insikt ? 
            Tionde musan bliv! Du långt mer värd än 
            dom nio gamla Diktarna framför; 
            och den som tjänar dej bör bringa världen 
            evigt livs takt som går tid utanför... 
             Lovas min fattigmusa˜av kräsen era - 
             var mödan min, men Dej skall den värdera 
     
    39 
            Hur skall ditt värde jag på rätt vis nynna 
            då du totalt är bättre deln av mej ? 
            Vad kan mitt lovpris egna självet gynna, 
            vad utom eget, när jag lovar dej ? 
             Just därför, låt oss leva skiljt och be 
             att kärlek mister sitt dyrt enkla namn, 
             så jag - med så´n Separation - kan ge 
             den fordran du förtjänar helt ensam ! 
            Frånvaro - du, som vore blott tortyr 
            om ej din bittra frihet skönt lov tar 
            och fyller tiden med kär leks bestyr 
            som tid och allt gör om och ljuvt bedrar: 
             Oh att du lär, hur man gör två av ett 
             med pris till den här, som här´från sej gett  
     
    40
            Tag allt jag älskar, käre, tag dom alla - 
            vad har du då mer än du redan hade ? 
            Ej kärlek som du, käre, sann får kalla : 
            all min var din - förrn mera mer dej gladde ! 
             Om för min kärlek du min älskling tar, 
             beskylls du ej - min kärlek då du lägrar; 
             du skyldig är, ifall du själv bedrar 
             och villigt smakar det du själv förvägrar ! 
            Men jag förlåter, vackre tjuv, dej rovet - 
            om så du stjäl från mej all fattigdom; 
            ty kärlek känner plågors värre ovett: 
            kärs oförrätt mer visst än hatets dom ! 
             Lystna Nåd där allt ont till skönt sej vänder: 
             dräp mej med agg - men vi blir ej fiender  
    
Allmänna
kommentarer