33 
            Jag sett så´n härlig gryning man kan önska 
            smickra bergstopparna med furstlig min; 
            dess blick av guld kysst ängarna som grönska 
            och gyllt blek ström med himmelska˜Alkemin - 
             men strax låts falskaste av skyar rida 
             i sträck dess ansikte ohyggligen, 
             så anletet från ömklig jord förvrids 
             och stjäl bort västerut med styggelsen. 
            Just så min sol en tidig morgon sken 
            med all triumfs glans på min pannas krön  
            men ack - han såg blott ut sekunder : re´n 
            har moln maskerat honom nyss så skön ! 
             För det skyr honom ej ett dugg min kärlek, 
             ty världens söner märks som soln av smälek         
     
    34
            Men varför lova´ du en så´n skön dag ? 
            och fick mej resa utan mantelns skydd - 
            blott för att nås av falska moln i lag 
            som skyler din parad med hemsk sot prydd ! 
             Vad hjälper det Du lyser bland molns grin 
             och torkar ansiktet på stormvräkt karl - 
             kan mänska prisa sådan medicin 
             som helar sår men ej dess dolda var ?  
            Din skam ger föga bot för vad mej smärtar; 
            änskönt du ångrar, har jag all förlust : 
            försyndarns ursäkt knappast underlättar 
            för den som dväljs i svåra skymfens dust - 
             dock pärla! dina tårar av dyr Nåd : 
             dom rika löser alla onda dåd 
     
    35 
            Sörj icke mer - det skedde som i fjor ! 
            Törne har ros, silverfontäner slam; 
            moln och eklipser skämma måne˜och sol 
            och avskydd kräftmask trivs i knoppens glam... 
             Var man gör misstag : och jag (för min del) 
             med liknelsers sanktion din skuld besvär : 
             jag korrumperar mej för dina fel 
             och ursäktar din synd mer än synd är - 
            till ditt sensuella fel jag bragt förstånd ! 
            Din kärande blir då din advokat 
            som så mot mej pläderar för din vånda 
            att kärlek krigar inbördes med hat : 
             och jag blir medbrottsling som nödgas gilla 
             den söta tjuv som från mej stjäl så illa !  
     
    36 
            Låt mej bekänna˜att : vi två skall itu - 
            änskönt vår kärlek odelat är en - 
            så fläckarna hos mej bli kvar och nu, 
            din hjälp förutan, bärs av mej allena 
             I bådas kärlek ryms blott en aspekt - 
             fast bägges liv rönt särskildhetens slag, 
             som utan ändring av kärleks effekt 
             dock stjäl ljuv tid från älskandets behag... 
            Ej nånsin mer må jag erkänna dej 
            så, sörjd, min skuld ej blir dej till en skam; 
            eller offentligt du, Vän, ära mej 
            ifall ej så tas äran av Ditt namn ! 
             Men gör ej det : jag alltid om dej tyckte, 
             att som du min är mitt ditt goda rykte 
    
Allmänna
kommentarer