29 
            När, i ogunst hos mäns blick och försyn, 
            jag ensam sörjt min ställning som utstött 
            och gagnlöst bråkat med rop döva skyn, 
            sett på mej själv, förbannat ödet nött 
             och önskat va´ mer rik i hopp om sånt : 
             danad som en, och äga vänners vinst, 
             nå en mans konst, en annans horisont  
             och med det jag mest glädjes åt nöjd minst; 
            då jag (försjunken, självföraktad nästan) 
            tänkt lyckligtvis på dej och i mitt inre  
            (som lärkan vid dans inbrott, lyft ur nästet 
            från dunkel jord, hymn sjunger vid guds grind)      
             din ljuva kärlek minns, som jag rikt rönt,  
             smår jag att byta status med allt krönt 
     
    30  
            När till tyst tankes ljuva rättegång 
            jag stämmer i min håg allt som har flytt, 
            suktar jag efter sökta tingen många 
            och sörjer fordom kär, ödd tid på nytt... 
             Då dränks min blick (ovan att flyta) 
             för vänner dolda i döds otidsnatt; 
             fast hävd begråts all kärlekssorg som ny 
             samt ödslan av mång´ svunnen syn och skatt 
            Då kan jag överklaga nedlagt mål; 
            förgrämda oförrätter anförs kvalt : 
            i dystert bokslut gammalt ve jag tål 
            och gäldar som det vore˜ej förr betalt ! 
             Om, dyre vän, min håg till dej då vänds - 
             återställs min förlust och sorgen änds 
     
    31 
            Ditt bröst bedyrar alla hjärtan varma 
            som, saknade, jag antog döda vara : 
            där finns all kärlek och dess delar charma 
            som alla vänner jag trott jordats bara ! 
             Hur mången helig, trofast, tåresfär 
             som religiöst sann kärlek ur mej tömt - 
             de dödas andel vilka det tycks är 
             endast avlägsnade, ting du har gömt : 
            Du är den grav, där jordad kärlek trivs, 
            hängd med troféer från älskade som gått; 
            dej alla mina, deras delar givs - 
            dom mängdens krav som tillhör nu dej blott : 
             deras bild, som jag älskat, syns i dej 
             och du - helt dom - har allt av hela mej 
     
    32
            Väl - om du överlever gott den dag, 
            då torparn död täckt mina ben med jord,  
            och skulle gå igenom vid behag  
            en enkel dikt av svunne älskarn gjord; 
             jämför den då med tid i bättre trim 
             och fastän överträffad av var penna : 
             läs för min kärlek den - ej för sitt rim 
             (vars höjd bestegs av lyckligare män)  
            Ah, ägna mej kärt minne - fast sent sagt  
            "Om min väns Musa växt i tid och gage, 
            mer älskat barn än så hans kärlek bragt 
            att gå i rang med ädlare˜ekipage; 
             men som han dog, och skalder bättras än:  
             deras för stilen spars - hans kärleken" 
    
Allmänna
kommentarer