25
              Låt de, som gunst av sina stjärnor skänkts, 
              i ämbeten och stolta titlar stå 
              mens jag, som från triumf av ödet stängts, 
              obemärkt gläds i det jag dyrkar så ! 
               Hovs favoriter utbre vackra blad 
               men som ringblomman inför solens blick, 
               ty för sej själv tycks prakten blott fasad :       
               vid Furstens fryn all härlighet förgick ! 
              Ärrade krigarn, för sin makt berömd 
              efter ett tusen segrar : en förlust 
              och han från ärans bok stryks ut, helt glömd 
              är resten som han stridit för - en pust ! 
               Så lycklig jag som älskar och kär hålls 
               där jag ej rör ej heller görs till noll
     
    26 
              Min kärleks härskare - som en novis 
              min aktning med ditt värde knytts till ett : 
              härmed sänds dej min ambassadnotis 
              att vittna om för tjänst, ej visa vett. 
               Min plikt är stor; förstånd som mitt, och mer, 
               kan verka skralt av brist på ord som lovar; 
               men, hoppas jag, du får gott om idéer 
               i själen som min nakenhet begåvar - 
              tills stjärnan Vadsomhelst-min-rör´lse-styr 
              mej gynnar Nåderikt med ljus aspekt 
              och klär så´n blottad kärlek i brodyr 
              att jag bevisas värdig din respekt ... 
               Då törs jag skryta hur jag älskar dej - 
               nu syns ej huvet där du kan se mej
     
    27 
              Trött av arbetet skyndar jag i säng - 
              kärt bo för lemmar som ha stressats ut - 
              men då begynns i huvet annat fläng 
              som bråkar själn, när kroppens verk är slut. 
               Så långt sej mina tankar från min plats 
               på eldig pilgrimsfärd till dej bege, 
               att ögonlocken slokna uppspärrats 
               och titta på det mörker blinda se ! 
              Om blott min själs imaginära syn 
              din Skugga på min svarta scen antytt -  
              då den juveln, hängd spöklikt opp i skyn, 
              gör mörk natt skön och grått ansikte nytt 
               Se hur om dan min kropp, om natten själn, 
               för dej (och för mej själv) gör rolös träln  
     
    28 
              Hur kan jag få igen tillstånd av lycka 
              som från all vilas understöd avstängs ? 
              då natt ej lindrar dagar som betrycka  
              utan om dan natt, var natt dan förlängs ... 
               Båda, fast ingen andrens välde tål, 
               i samförstånd ta hand om min tortyr - 
               med mödor en, den andra klagomål : 
               ju mer av verk jag längre från dej styr ! 
              Dan till behag jag sagt, att så du glänst 
              helt i Hans tjänst då skyn av moln var skymd;  
              mörkhyad natt jag smickrar så : Gentjänst  
              gör du, då stjärnor släckts som upptänt rymd 
               Men dan om dan drar mer sorg till elände 
               och natt var natt gör plågan utan ände
    
Allmänna
kommentarer