154
            Kärlekens Pyttegud en gång i sömn 
            förla det bloss som stiftar hjärtebrand
            mens mången Nymf - av eder kysk berömd - 
            där slank förbi. Dock i sin ungmöhand 
             den skönaste Vestaln tog facklan med, 
             som eldat Legioners hjärtan opp : 
             så laŽ brysk åtrås General sej ned 
             och sov avväpnad vid en jungfrus kropp : 
            Hon kväste flamman i en källa sval 
            därvid, som kärlek gav eld evigt till 
            och blev ett bad - varmt, hälsosamt, mäns kval 
            till bot. Och jag - min älsklings slav och vilja - 
             ah! kom för kur dit och bevis så gavs hett : 
             kärleks eld värmer vattnet, kyls ej av´et
    

 

Allmänna
kommentarer

Synpunkter välkomnas av Rimsmeden