149
            Kan, grymma, du påstå: Du är ej kär  
            då (från mej själv) av dej fås all aptit; 
            det att ej tänker jag på dej - som är 
            glömsk av mej själv, tyrann för ditt parti; 
             vem hatar dej - och kallar jag min vän;            
             vem skyr du som jag smilar för i kön? 
             Nej - om du glor på mej, spenderar jag 
             ej hämnd emot mej själv med bittra stön; 
            vad värde finns i mej - och självrespekt - 
            som i din tjänst ej stolt kan spisas av,  
            när allt mitt bästa dyrkar din defekt 
            befalld av din blicks rörelser och krav ? 
            Men, kära, hata på - jag vet ditt sinne  
            Du älskar seende - och jag är blind 
     
    150
            Av vilken makt tar du så´n mäktig kraft, 
            som styr med otillräcklighet oss vant, 
            så jag gör sant till lögn och själn du haft 
            att svära: ljus ej passar sej för dan ! 
             Var´från för illa fås så´n lämplighet 
             att i din vägrarhandlings blotta rest 
             så´n styrka finns och frihetsdygd att det, 
             som i min håg det värsta tycks, blir bäst ? 
            Vem har dej lärt att mer för mej bli dyr 
            dess mer jag hör och ser rätt skäl till hat - 
            Åh fast jag älskar det som andra skyr,  
            förhora ej med andra Du min stat ! 
             Om din ovärdighet fött mitt begär - 
             mer värd då jag att hållas av dej kär 
     
    151
            Kärlek för ung att känna samvete˜är - 
            men vem vet ej : så föds medvetandet. 
            Sköna filur - ej döm mej miste här : 
            för mina fel skylls Du själv - min reträtt  
             Om du bedrar, dras bättre delns dekor 
             till kroppens högförräderi : min själ 
             min grova kropp då röjer, att han får 
             triumfera. Köttet tarvar mer ej skäl 
            att upp sej resa vid ditt namn och gå 
            med Dej - trofén : stolt över sådan prakt, 
            förnöjd att kräla, vara syndig, stå 
            i Dina˜affärer, falla i din makt ! 
             Håll´t ej för samvetsbrist - du kallas för 
             kär, vars kärlek jag uppstår i och dör  
     
    152
            Vet : som jag älskar dej, är jag försvuren - 
            fast det var Du som lova´ dubbel tro 
            ( i akt att bryta sänged och ditt bo ) 
            men lovar nytt hat på ny kärlek buren... 
             Men varför dubbelt dej beslå med brott 
             när jag ett tjog begick : min mened mest 
             för att dej älska : jag svor allra värst 
             som för dej all min ärlighet förrått  
            Ty heligt lovades Du god som skyn, 
            kär, sann och säker som din trofasthet; 
            till din upplysning gav jag blindhet syn 
            och fick att svära falskt var blick som vet ! 
             Jag svor Dej skön och ljus - så falskt mitt öga 
             att sanningen jag uselt svart beljög  
    
Allmänna
kommentarer