145
            Dom läppar kärleks hand själv gjort 
            andades ljuden : jag avskyr ! 
            rätt till den stod vid hennes port                  
            Men när hon såg mej - död staty - 
             kom nåd i hennes hjärta gent 
             och näpste tungan, som jämt la 
             ett gott ord för att döma lent 
             och lärde om : på nytt den sa 
            "avskyr" och ändrade till slut - 
            som följde dag barmhärtigt på 
            den isens natt som likt Jehut 
            från skyn till helvetet föll - så 
             "Jag avskyr" tog hon av från sej 
             och livet hälsa´ med "ej Dej" 
     
    146
            Du stackars själ - min jords syndfulla centrum, 
            prydd av rebellisk omgivning och prakt - 
            invärtes suktar du och tål så´n nöd 
            under utstyrd fasad i maktens väntrum, 
             spenderande allt på ett murket slott, 
             och investerar dyrt i kort kontrakt : 
             skall mask, arvingar till så´nt överflöd, 
             sluka din fordran - är det din kropps mål ? 
            Så själ, lev du av tjänarns fattiglott 
            och låt den lida brist; fyll din butik, 
            köp evig garanti, sälj timligt prål : 
            föds inom, var ej utanom mer rik ! 
             Då närs du av den död som närs på män : 
             när döden dött, finns aldrig mer död se´n 
     
    147
            Min kärlek är lik febern, som förlängs 
            av att sjukdomen sköts, och fått invit 
            så att det onda närs som innestängs 
            och tjusar avskyns vacklande aptit; 
             Förnuftet - kärleksdoktorn - så´n patient 
             förargar, vilken bröt hans föreskrifter, 
             och lämnat mej som desperat bekänt: 
             lusten är död - som medicins bedrifter - 
            och bortom räddning då klok omsorg skytts; 
            förståndet galet - ångesten förmer, 
            tankar och tal som dårarnas förbytts - 
            på villoväg från sanning fåfängt ber... 
             Jag svor att du var skön - och ljus Du vart 
             som gör natt mörk och helvetet becksvart 
     
    148
            O huvet mitt! där ögon kärlek satt 
            så blick och syn ej stämma på nå´t sätt; 
            eller gör dom - hur omdömet då fatt 
            som tror det falskt, vad dom bedöma rätt ? 
             Om det finns skönt - som falska blicken tror - 
             vad menar värld som säjer: så det fanns ej; 
             om det var fult, då märk väl min Amour - 
             så sann tro kärleks syn ej som var mans, nej - 
            hur kan den ? Skall kärlekens blick förmå 
            trohet, som brys så av sin vakt och gråten ? 
            Att jag missta´tt min syn, ej undra på 
            när soln ser klart ej förrn skyn mist förlåten 
             Av tårar hölls jag blind - O kärleksspel - 
             så god syn fann ej dina fala fel 
    
Allmänna
kommentarer