137
            Blind kärleks narr! vad gör du med min blick 
            som iakttar allt utom vad den ser :                 
            den vet vad skönhet är och hur den gick - 
            men vad är bäst sej som det värsta ter ! 
             Har blick sett överpartiskt, och fatalt 
             där ankrats i den bukt, där allmänt rids; 
             varför då smitts av falsk syn krokars kval 
             varmed mitt hjärtas omdöme förvrids ?  
            Varför skall hjärtat tro det enskild lott 
            som hjärtat visst vid världs allmänning vet; 
            eller trots syn invända : så ej - blott 
            tillvita vacker tro otäckt anlete ? 
             I trossak blick och hjärta ha förletts 
             så˜åt lögns epidemi dom övergetts 
     
    138
            Och svär min älskling hon är mö och sann, 
            tror henne jag änskönt hon är falsk visst; 
            kanhända tror hon mej en oskuldsman - 
            grön i subtilitet och världslig list - 
             och hoppas fåfängt jag hon tror mej ung, 
             fastän hon vet att mina dar nått kväll : 
             så tros enfaldigt hennes otros tunga : 
             av bägge sidor enkel sanning fälls ! 
            Men varför hon ej sagt sej orätt sno 
            och jag ej ljuga på en gammal karl ? 
            Ack kärleks högsta rätt är låtsas tro; 
            kär åldring älskar aldrig ålderns svar 
             Därför går hon med lögn (med henne jag) 
             i säng - av felen smickrade i lag 
     
    139
            Ej mana mej rättfärdiga dom fel 
            kärlekslösheten din beskar mitt hjärta ! 
            Såra med blick ej - utan tunga spel; 
            bruka din kraft - vräng ej med konstfull smärta; 
             säj, annorstäds du älskar - men av takt, 
             älskling, avstå från ögonkast åt sidan ! 
             nu plågar du med list som med din makt 
             förmår mer än betryckt försvar bestrida.  
            Skall jag urskulda dej: skön hennes anblick 
            (det vet min kärlek allt) var min Fiende - 
            därför hon styr min Ovän från mitt ansikte 
            att annorstäds lansera sitt elände ? 
             Men gör ej det : som nästan jag slåtts ´hjäl - 
             dräp med din blick direkt och lös min själ 
     
    140
            Grymma - bli vis! Du bör ej då förrycka 
            tunghäftad ro med alltför stort förakt - 
            om sorg ej ord skall låna, ord uttrycka 
            ditt sätt, som är min värk och grå vanmakt. 
             Kan jag dej lära vett, det vore bäst 
             om kär ej - älskling - kalla mej dock så´n : 
             som en svår sjukling hör av dödens präst 
             ej annat bud än hälsa från doktorn! 
            Ty blev jag desperat, skild och oklok, 
            kunde mitt vanvett bilda dej i vers - 
            och så brottolkarvärlden är på tok 
            att tung´målstalarn av den tyds på tvärs! 
             Så jag blir det ej - och du imbecill - 
             håll blicken rätt fram, fast hjärtat far vill 
    
Allmänna
kommentarer