13 
            Att, dyre vän, dej själv du vore tryggt - 
            men är ej längre det än du finns här : 
            bespara dej så´n fruktlös ändalykt 
            och skänk åt Annan likhet som hålls kär ! 
             Skönheten, som du har arrende på, 
             skall helt ej vräkas bort - utan hon ger 
             igen dej själv, ifall du hänryckts så 
             att avkomman Du med fin form förser. 
            Vem låter bli ruin gott hem han har, 
            som ärbart hålls av driftig karl i stånd 
            mot stormars kärva kast i vinterns dar 
            och rasande, steril döds evigrond ? 
             Älskade~ej nån! blott odågor - du vet : 
             du haft en Far - får din son säja det ? 
     
    14 
            Från stjärnor vill ej jag omdömet rycka; 
            mej syns jag kan, dock, väl Astronomin 
            Men ej spå nån god eller usel lycka, 
            ej farsot, svält, säsongfyllt magasin, 
             ej heller ödets takt för var minut; 
             ej envars åska varsla, regn och vind;   
             ej sia furstar Omen, som förut 
             setts ofta, dem jag fört från rymdens grind - 
            utan min vetenskap av din blick drivs 
            och (fixstjärnögon ) konster syns i dom, 
            så sanning och skönhet tillsammans trivs  
            ifall från själv till lager du vänds om ! 
             Eljest - om dej blir detta min prognos : 
             med dej som punkt allt sant och skönt förgås 
     
    15 
            När jag begrundar allt som växt, att ting 
            i perfektion blott håller en kort stund, 
            att kosmos´ scen är blott en för´ställning 
            som stjärnor hemligt styr kritiks avund; 
             när jag förstår som plantor män förökas, 
             hyllas och hämmas likt - med himmelsk rätt - 
             av ungdomssaven yvda, på topp krökas 
             och röjs som praktfullt stånd ut ur minnet : 
            då sätter, i sånt trolöst hejdat kall, 
            Dej högfärd i min blick så rikt späd att 
            där skövlarn tid debatt för med förfall 
            som ändrar nyss din dag till skrädesnatt 
             Och allt i fejd med tid som älskar prytt : 
             det den tar av dej, ympar jag på nytt 
     
    16 
            Att icke du på duktigare sätt 
            bekrigar blodstyrannen tidens Pers : 
            befäst dej själv i ditt förfall, gör ätt 
            med arsenal mer fruktsam än min vers ! 
             Nu står du på din älskogstimmas höjd 
             med mången jungfrugård än obesatt, 
             som dygdigt bar din levnads blomsterfröjd 
             långt hellre~än ditt porträtt med stor rabatt...   
            Livsraden reparera - och så lönt ! 
            vad ej tids pensel, ej min pennelev 
            av inre värde eller yttre skönt 
            i mänskors ögon om dej själv du skrev : 
             Giv dej ut själv; behåll än vad du haft; 
             lev så du bildas täckt av egen kraft 
    
Allmänna
kommentarer