129
            Ande förslösad i ett hål av skam 
            är Lust i handling : och tills akten den   
            försvuren, mordisk, full av blodsfel, fram- 
            fusig, grym, våldsam - ytterst trolös se´n; 
             njuten knappt förrn föraktad och avmätt.           
             Den jagas vettlöst, icke havd förrn krasst 
             den hatas vettlöst, som ett agn svalt lätt 
             med avsikt lagt att dåra bytet fast; 
            galen förföljd, och ägd besatt - just så : 
            havd, havande, försökt att has extrem - 
            sällhet på prov, prövad bevisad sorg; 
            innan dyrt lovad glädje, efter ett sken. 
             Så´nt världen vet rätt väl, men vem kan rätt 
             sky himlen som för män åt helvetet ? 
     
    130
            Min älsklings ögon är ej alls nån sol - 
            korall mer röd än hennes mun och färg; 
            om snön är vit, föll hennes bröst i fjor; 
            om hår ett lin är - hennes ett svart snärj 
             Jag sett Damaskusros i rött och vitt 
             men så´na rosor ej på hennes kind, 
             och viss parfym väl mera godlukt spritt 
             än då hon andas - osar hennes vind  
            Jag dyrkar hennes tal fast vet att sång 
            hörs mera ljus, långt mera skön, mer stark; 
            och aldrig såg jag en gudinnas gång - 
            min älskling skrider, när hon går, på mark 
             Vid himlen! dock: min kärlek tros så dyr 
             att hon slår vemsomhelsts karikatyr  
     
    131
            Du är så konst-tyrannisk så´n du är 
            som stolt, vars Skönhet gäckar till grymt spel; 
            för väl vet du, mitt dårehjärta kär 
            dej håller : ljusast, dyrast - sin juvel. 
             Dock vissa sagt - i god tro -  som dej känt : 
             av ansiktsmakt ej kärlek du fått skälva ! 
             Att dom tar fel, det törs ej jag i pränt 
             påstå - fast svär det, ensamt, för mej själv 
            Och till bevis jag falskligen ej svär, 
            ett tusen stön - blott Ansiktet jag minns - 
            ett vittne på det andras nacke bär : 
            din svärta är det skönaste som finns 
             I intet är du svart - om ej i dåd : 
             så skvallret fick (tror jag) dej villebråd 
     
    132
            Jag älskar dina ögon som förbarma 
            sej (fast jag hjärtat känt slå i avsky) 
            och sorgklätts i deltagandet kärt varma : 
            de sörja, och se skönt på min blessyr, 
             så sant som himlens morgonsol ej ens 
             klär österns kinder något bättre grå - 
             eller fullstjärnan insvept aftonen 
             hälften i ära nyktra västerns Nåd - 
            som din blicks gryningsgråt gör ansiktet... 
            O låt ditt hjärta få så´n kosmetik 
            att jag blir sörjd, när sorgen ter sej rätt: 
            lämpa med ömkan envar kroppsdel lik  
             Då svär jag : själva Skönheten är svart 
             och envar stygg som ej Din like vart 
    
Allmänna
kommentarer