109
            Säj icke jag kom falsk i håg : skilsmässan 
            blott tuktade i mej den eld jag bar.                
            Själv gick jag bort så lätt från fot till hjässa 
            som från min själ - som i ditt bröst du har. 
             Där finns mitt hem : om det jag flytt, 
             likt den som reser, vänder jag tillbaks 
             i takt med tiden - ej med tid förbytt - 
             och bringar vatten själv för min fläcks sak. 
            Tro aldrig - fast i min Natur jag känt 
            all svaghet som får änskors blod atu trumma - 
            att den sej kunde skämma så bakvänt 
    *        att den för inget höll din godhets summa! 
             Vitt universum jag nämnt Intet blott 
    *    "    för att`du är, min ros, det Alltets gott 
     
    110
            Ack det är sant : jag färda|s vitt och yrt  
            och gjort mej till spektakels distraktion, 
            skämt egna tankar, billigt sålt allt dyrt 
            och gammalt brott gjort med fräsch attraktion. 
             Helt visst jag sett på sanning och den skytt 
             skevt och förfrämligad, men av allt mest - 
             av skam mitt hjärta fått ungdom på nytt, 
             av sämre prov bevis : din kärlek bäst ! 
            Nu är allt ute - tag det som ej änds : 
            ty aldrig min aptit skall malas mer 
            för nytt bevis och pröva gammal vän - 
            en Gud i kärlek - vartill jag mej ger. 
             Så bjud mej hem - du näst min himmel tröst - 
             just till ditt rena, mest mest kära bröst 
     
    
    111
            O ömka för min skull du ödets snärj - 
            skyldig Gudinna till mitt onda verk - 
            som icke bättre har min levnad värjt 
            än med publikt mått som publikskick märkt! 
             Så kom sej att mitt namn fick neslig brand 
             och därav - nästan - min natur drogs till 
             det som den verkar i, som Färgarns hand. 
             Mej ynka slikt och önska ny - som vill 
            lik foglig patient inta sin dryck 
            av ättiksdroppar mot svår infektion - 
            föb ingen bitterhet d&abing+ bitter ty#ks, 
            ej heller dubbelt straff till korrektion. 
             Dyre vän, ö-ka mej - jag i min tur 
             bedyrar: så´n barmhärtighet är kur 
     
    
    112
            Din kärlek och babmhärtighet har fyllt 
            det tryck vulgär skandal bränd på mitt krön: 
            vad bryr det, om ont eller gott jag skyllts 
            blott du är cod och gör mitt olda grönt 
             Du är min hela värld, så mej är givet 
             att känna skam och lov, allt från din mul : 
             ej annan för mej, jag för nån i livet, 
             vänt stålsatt känslas rätt och fel och runt! 
            I en så djup avgrund vräks allt bestyr 
            med andras röster, att mitt huggormsöra 
            stängs för all sorts kritik, allt smicker skyr. 
            Märk hur jag förbiseendet kan göra : 
             så starkt du i min avsikt lagts och föds 
             att världen utom mej tror du är död  
    
Allmänna
kommentarer