105
            Kalla min kärlek ej avguderi, 
            se ej min älskade som en Idol - 
            likväl är min sång ständigt och mitt pris           
            för en, om en, stadigt och alltid så ! 
             God är kärleken nu, imorgon god - 
             trogen jämnt, underbar i härlighet : 
             därför begränsas dikten till en tro 
             som menar ett och glömmer särskildhet. 
            Skönt, gott och sant - mitt ämne är en dröm; 
            skönt, gott och sant är min variation - 
            så´n omväxling min fyndighet har tömt : 
            tre teman ryms i ett som en miljon... 
             Skönt, gott och sant har ofta bott allena 
             Aldrig fick dom tre rum, förrn nu, i en 
     
    106
            När som - i krönikan om tidens drift - 
            jag ser vad ljusast skrevs om människan, 
            att skönhet livar grå verserad skrift 
            och ärar död dam och täck adelsman; 
             då - i dess sköld för härlighet och bäst 
             av hand, av fot, av mun, av ögons bryn - 
             ser jag : antikens pennor bor´t ha fäst 
             din skönhet, Mästare, som skymmer skyn. 
            Allt deras lov var profetia blott 
            om vår tid : förutseendet är slikt 
            att, som de bara såg med anings mått, 
            ej fann dom än Nog till din lovsång likt.  
             Fast vi, som nu bli´tt dessa dagar vis, 
             ha blick för under - tryter tungans pris 
     
    107
            Ej egen skräck, eller profetisk själ 
            hos en vid värld i dröm om framtidssak, 
            kan rå på än min kärleks enda skäl  
            som troligt pliktas i slutdoms gemak: 
             Dödliga månan utstått sin eklips 
             Ovisshet kröner sej definitiv 
             Ledsn! augurer hånap sina tips 
             Och fred utropar evig sin oliv. 
            Nu med så´n balsamtid i droppars stim 
            ses grön min älskling och Död för mej sträckt. 
            Trots Honom skall jag leva i armt rim - 
            mens Ha. sdyr över stum och tallös släkt; 
             och du skall finna dej i monument 
             då tyranns tron och bronsgrav bli´tt fragment 
     
    108
            Vad finns i hjärna som bläck gav gestalt 
            men icke Dej figur min sanna själ; 
            finns nytt att säja, ogjort något, allt 
            som kan uttrycka kärlek och dess skäl ? 
             Ej nå´t - förutom att, som himmelskt lag, 
             jag evigt nödgas säja´t om igen 
             och finna gammalt nytt : min du, din jag - 
             som då nyss hört ditt väna namn, min vän : 
            en evig kärlek i så´n fattning skön 
            att ålderns damm ej vägt och mén ej känts 
            eller nödvändighet och rynkors lön - 
            för alltid är Antiken din betjänt 
             Och kärleks första ögonblick jämt fött 
             där tid och yttre form den syntes dött 
    
TABLE>4/CENER>
Allmänna
kommentarer