1 
            Av vackra varelser begär vi gott 
            och mer - så aldrig skönhets Ros försvinner 
            utan välsignelse : när mognad nått 
            sin tid, arvingen om vad bäst var minner...  
             Men ditt kontrakt med egen, ljuvlig blick 
             göder ljus flamma med elds karaktär 
             och skapar nöd av välfärden du fick : 
             en skön fiende - i grymt själv för kär ! 
            Du som är jordens ornament, än grön  
            och ende härold för en yster vår, 
            satsat all innebörd i en knopps skön  
            så späd, nätt narr kvickt kan bli ödd på bår ! 
             var världsbarmHertig - vet en girig buk 
             gläds åt all jordens guld på gravens duk 
    
    2       
            När fyrtio vintrar ha din panna lägrat 
            och plöjt vallgravar i din skönhets fält, 
            skall ungdoms högmodsdräkt (trots vad som hägrat) 
            bli ogräslapp vars värden undansmält. 
             Då skall det spörjas : var din skönhet låg ? 
             var skatterna från lustigare dar ... 
             I eget sänkta ögon ( säj ) som såg 
             allätarn skam - men inget lovvärt svar 
            Långt mer förtjänst i nyttjad skönhet fanns, 
            om ursäkts vackra barn satts på din tron, 
            och åter insats ger som drar din lans: 
            "skönheten visar sej med Succession!" 
             Då makalöst ditt liv ej tycks gammalt - 
             när ditt blod svärmar - fastän det känns kallt 
    
    3       
            Titta i spegeln, säj åt anletsdragen: 
            nu är´t hög tid - kopiera dom för världen; 
            bedrag ej nån säll moder eller mage 
            på din ersättares himmelska värden ! 
             Nämn mej den kvinna som ej famnat plogen 
             under ditt husbonde-såningsbestyr; 
             eller vem går väl till sin grav så trogen 
             att - egenkär - han eftermälet skyr ? 
            I dej kan nu din Mor se sin avbild 
            och återkalla ungdomshärlig Maj : 
            så kan du själv - av ålderns rynkor skild - 
            din gyllne färd se till och tids Seralj 
             Men lever du för att därom ej minna -  
             dö ensam : se din bild med dej försvinna 
    
    4 
            Du odriftigt älskvärde! som förött 
            helt själv din skönhets arv och garanti : 
            naturn testamenterar ej; hon fött 
            och lånar - mest, dock, åt den som är fri. 
             O, täcke snåling!, varför då missbruka 
             lösöret : allt som fåtts skall ymnigt givas; 
             gagnlöse ockrare! som kallt förbrukar 
             räntornas summa - likväl kan ej livas ? 
            Du! som har med dej själv affärer, blott 
            bedrar på vad är älskandets tribut; 
            när dej naturen ber att gå för gott - 
            vad lämnas då för acceptabelt slut ? 
             Onyttig skönhet läggs till jords Legat 
             men lever, nyttjad, som din advokat 
    
    
Allmänna
kommentarer