S H A K E S P E A R E S   S O N E T T E R i tolkning av Ann O. Nyman Till min son ( Hamnet ) om jag hade någon
    
                                 	    153                
            Flamman Cupido slumrande lät falla...  
            " Aha! " tillfället tog Dianas mö 
            och kärlekselden stoppade i kall- 
            källan därvid så kvickast den fick dö; 
             dock lossade Hans Helighet en skur 
             istället : tidlöst lågans brand består - 
             ett sjudhett bad som visar sej en kur 
             ( en suverän ) för män med ökänt sår. 
            Som nyss min älsklings ögon bränder sköte, 
            gav Odygdsgrabben eld mot bröst på lek; 
            och därav sjuk jag gick till badets möte - 
            en gäst humören hetsar med smälek - 
             men fann ej bot. Ty badets hjälp blott ficks 
             där fyrn Cupido tog : min käras Blixt 
    
    


    
    1 
            Av vackra varelser begär vi gott 
            och mer - så aldrig skönhets Ros försvinner 
            utan välsignelse : när mognad nått 
            sin tid, arvingen om vad bäst var minner...  
             Men ditt kontrakt med egen, ljuvlig blick 
             göder ljus flamma med elds karaktär 
             och skapar nöd av välfärden du fick : 
             en skön fiende - i grymt själv för kär ! 
            Du som är jordens ornament, än grön  
            och ende härold för en yster vår, 
            satsat all innebörd i en knopps skön  
            så späd, nätt narr kvickt kan bli ödd på bår ! 
             var världsbarmhärtig - vet en girig buk 
             gläds åt all jordens guld på gravens duk 
    
    2       
            När fyrtio vintrar ha din panna lägrat 
            och plöjt vallgravar i din skönhets fält, 
            skall ungdoms högmodsdräkt (trots vad som hägrat) 
            bli ogräslapp vars värden undansmält. 
             Då skall det spörjas : var din skönhet låg ? 
             var skatterna från lustigare dar ... 
             I eget sänkta ögon ( säj ) som såg 
             allätarn skam - men inget lovvärt svar 
            Långt mer förtjänst i nyttjad skönhet fanns, 
            om ursäkts vackra barn satts på din tron, 
            och åter insats ger som drar din lans: 
            "skönheten visar sej med Succession!" 
             Då makalöst ditt liv ej tycks gammalt - 
             när ditt blod svärmar - fastän det känns kallt 
    
    3       
            Titta i spegeln, säj åt anletsdragen: 
            nu är´t hög tid - kopiera dom för världen; 
            bedrag ej nån säll moder eller mage 
            på din ersättares himmelska värden ! 
             Nämn mej den kvinna som ej famnat plogen 
             under ditt husbonde-såningsbestyr; 
             eller vem går väl till sin grav så trogen 
             att - egenkär - han eftermälet skyr ? 
            I dej kan nu din Mor se sin avbild 
            och återkalla ungdomshärlig Maj : 
            så kan du själv - av ålderns rynkor skild - 
            din gyllne färd se till och tids Seraj 
             Men lever du för att därom ej minna -  
             dö ensam : se din bild med dej försvinna 
    
    4 
            Du odriftigt älskvärde! som förött 
            helt själv din skönhets arv och garanti : 
            naturn testamenterar ej; hon fött 
            och lånar - mest, dock, åt den som är fri. 
             O, täcke snåling!, varför då missbruka 
             lösöret : allt som fåtts skall ymnigt givas; 
             gagnlöse ockrare! som kallt förbrukar 
             räntornas summa - likväl kan ej livas ? 
            Du! som har med dej själv affärer, blott 
            bedrar på vad är älskandets tribut; 
            när dej naturen ber att gå för gott - 
            vad lämnas då för acceptabelt slut ? 
             Onyttig skönhet läggs till jords Legat 
             men lever, nyttjad, som din advokat 
    


    
    5 
            Timmar - som delikata verkat fram 
            de ädla dragen dit vart öga vänds - 
            skall som tyranner spela mot desamma 
            o´ det avtäcka som täckt överglänst; 
             sommarn vid aldrig stilla tidens kust 
             till hemskan vinter leds och kväves kallt - 
             sav stäcks av frost, helt borta lövens lust, 
             skönhet nerrisad, kalhet överallt ... 
            Vore ej sommarn kvar i sin essens 
            (en flyktig fånge nedtryckt i en flaska), 
            bestals skönhets effekt på vad skönt fanns - 
            varken den, eller av den minnets aska ! 
             Fast blom, som destillerats, vintern mött 
             och mist sitt sken - finns dess substans kvar sött 
    
    6 
            Men låt ej Winters bödelshand lemlästa 
            din sommar förrn du destillerats ut : 
            välsigna något kärl och gör det bästa 
            av skönhets skatt förrn den på sej själv slut  
             Så´n nyttjan ej som ockreri förbjuds - 
             om säll görs den som sköter villigt lån : 
             på dej att föda ligger ´n annan Du ! 
             och, om sex alstras, är i riklig mån  
            du lycklig; säcksfalt mer procent du fick 
            om sex 6 gånger räknas du likvid ! 
            Vad kunde död då skada - om det gick 
            att efter Dej liv lemna för all tid ? 
             För skön tycks du för att - som egenkär - 
             bli döds trofé, vars arvingar mask tär
    
    7 
            Se Österns ljus när lågt det i andakt
            lyfter sitt huvud brinnande : på knä 
            lovsjunga blickar hans nykrönta makt 
            och ögon hälsa helgat Majestät; 
             när det bestigit branta himlens kulle 
             (en stark ungdom lik i sitt bästa år) 
             än dyrkat av var dödligs blick som skulle 
             uppvakta˜hans Pilgrimsfärd som i guld går - 
            men då på högsta krönet med trött vagn, 
            som ålderssvag, han vänder i da´ns roll : 
            dom ögontjänat konvertera frankt 
            och se från lägre kurs åt annat håll ! 
             Så du Själv - som far middagstiden från - 
             dör solomglänst ej utan avlad Son 
     
    8 
            Musik hörs - dock du hör musik i moll du ? 
            Skönt för ej krig med ljuvt, Glad älskar Fröjd: 
            varför ej gilla vad dej givs som roll nu - 
            eller förtret tas mot bestämt förnöjd ? 
             Om ren samklang (av toner stämda väl) 
             trofast förenad, ont ditt öra gör - 
             då tadlar den Dej skönt som smält hop fel 
             till ett:dom Partitur som skiljas bör ! 
            Märk hur en sträng, kär make åt en Annan,  
            var och en slår an (i harmonisk ordning  
            likt herre, barn och lycklig moder samman, 
            alla i kör) en salig tons ackordring - 
             en tallös sång, som själar alla tingen, 
             nynnar om saken : ensam blir du Ingen 
    


    
    9 
            Är´t fruktan, att våt görs en änkas blick, 
            som konsumerar dej i Ungkarlsliv ? 
            Men råka dö avkommelös - då gick 
            Fru värld i sorg för dej improduktiv, 
             då föll Din änka Världen jämt i gråt, 
             för ingen skepnad lämnats kvar av dej - 
             fast vardagsänkor visst kan glädjas åt 
             i ungars ögon makens form glömts ej. 
            Se vad av värden Odrift lägger ut, 
            blott byter plats : vår värld dom njuter än; 
            skönheten du spenderar dock till slut 
            förfars - om nyttjad av missbrukaren 
             Kärlek till nästan ej det bröst förnam 
             som med sej själv begår så´n mordisk skam 
     
    10 
            Att du har Nån kär - skäms, och neka till  
            som för dej själv sörjt om sånt Obeting ! 
            En kär för många, medges - om du vill - 
            dock kärlek uppenbart du hyst för ingen : 
             så häskt är du besatt av mördarsmak 
             att mot ditt själv du dras ej för komplott 
             och ruinerar slikt praktfullt gemak 
             som hellre du bor´t reparera brått  
            Tänk om - så kan jag byta sinnelag : 
            skall hat mer skönt logeras än älskog ? 
            Var det du är (mild och rik på behag) - 
            åtminstone vän mot ditt själv med fog  
             Giv dej nytt själv av kärlek: så!: för mej 
             finns skönhet än - i dina eller dej  
     
    11 
            Som du skall tyna, snart, tilltar du så 
            i en av dina - från det du skiljs av : 
            friskt blod, som yngling skänkt, ditt nämnes då 
            när du omvänts ifrån din ungdoms grav! 
             Häri finns skönhet, visdom och tillväxt - 
             därutan dårskap, ålder, kylt förfall. 
             Om envar sinnats så - ut tiden släckts: 
             då gjorde 3 tjog år strax världen all ! 
            Dom ej naturn för lager gjort, jag ser - 
            utan drag, råa, snöda - kargt förgå; 
            men dom Hon bäst begåvat, fick långt mer : 
            så´n rik present bör du väl akta på 
             Hon skar som sitt sigill dej, och därför : 
             tryck mer! så ej kopian otryggt dör 
     
    12 
            När klockan svingar taktfullt tidens gong 
            tycks morsk dag sänkt i en förfärlig natt; 
            när jag violn ser efter högsäsong 
            och sobellock, som blänkt av silver, matt; 
             när resligt träd betraktas lövförött 
             som hjord från hettan förr baldakinerat; 
             och sommargrönt i kärvar gördlas dött 
             som vitt skört skägg på bår bärs; då jag ber att   
            ( älskade ) frågan till din skönhet ställs: 
            om du skall gå med tidens skräp och skrott ? 
            Skönheten mister gott, glömsk av sej själv, 
            om hon rycks hän så fort som andra sått 
             Mot tidens lie finns ej nå´t försvar : 
             blott avlan honom trotsar - tills du far 
    


    
    13 
            Att, dyre vän, dej själv du vore tryggt - 
            men är ej längre det än du finns här : 
            bespara dej så´n fruktlös ändalykt 
            och skänk åt Annan likhet som hålls kär ! 
             Skönheten, som du har arrende på, 
             skall helt ej vräkas bort - utan hon ger 
             igen dej själv, ifall du hänryckts så 
             att avkomman Du med fin form förser. 
            Vem låter bli ruin gott hem han har, 
            som ärbart hålls av driftig karl i stånd 
            mot stormars kärva kast i vinterns dar 
            och rasande, steril döds evigrond ? 
             Älskade˜ej nån! blott odågor - du vet : 
             du haft en Far - får din son säja det ? 
     
    14 
            Från stjärnor vill ej jag omdömet rycka; 
            mej syns jag kan, dock, väl Astronomin 
            Men ej spå nån god eller usel lycka, 
            ej farsot, svält, säsongfyllt magasin, 
             ej heller ödets takt för var minut; 
             ej envars åska varsla, regn och vind;   
             ej sia furstar Omen, som förut 
             setts ofta, dem jag fört från rymdens grind - 
            utan min vetenskap av din blick drivs 
            och (fixstjärnögon ) konster syns i dom, 
            så sanning och skönhet tillsammans trivs  
            ifall från själv till lager du vänds om ! 
             Eljest - om dej blir detta min prognos : 
             med dej som punkt allt sant och skönt förgås 
     
    15 
            När jag begrundar allt som växt, att ting 
            i perfektion blott håller en kort stund, 
            att kosmos´ scen är blott en för´ställning 
            som stjärnor hemligt styr kritiks avund; 
             när jag förstår som plantor män förökas, 
             hyllas och hämmas likt - med himmelsk rätt - 
             av ungdomssaven yvda, på topp krökas 
             och röjs som praktfullt stånd ut ur minnet : 
            då sätter, i sånt trolöst hejdat kall, 
            Dej högfärd i min blick så rikt späd att 
            där skövlarn tid debatt för med förfall 
            som ändrar nyss din dag till skrädesnatt 
             Och allt i fejd med tid som älskar prytt : 
             det den tar av dej, ympar jag på nytt 
     
    16 
            Att icke du på duktigare sätt 
            bekrigar blodstyrannen tidens Pers : 
            befäst dej själv i ditt förfall, gör ätt 
            med arsenal mer fruktsam än min vers ! 
             Nu står du på din älskogstimmas höjd 
             med mången jungfrugård än obesatt, 
             som dygdigt bar din levnads blomsterfröjd 
             långt hellre˜än ditt porträtt med stor rabatt...   
            Livsraden reparera - och så lönt ! 
            vad ej tids pensel, ej min pennelev 
            av inre värde eller yttre skönt 
            i mänskors ögon om dej själv du skrev : 
             Giv dej ut själv; behåll än vad du haft; 
             lev så du bildas täckt av egen kraft 
    


    
    17 
            Vem trodde vers, då tidens takt förlöpt, 
            om jag fyllt den med allt av din merit ? 
            fast himlen vet som gravvalv den blott snöpt 
            höljer ditt liv - ger ej ens språkdelns bit. 
             Om jag skrev ner ditt ögas vackerhet 
             och på rytmlösa fötter all din grace, 
             skulle vår framtid säja : lögn, Poet ! 
             sånt paradis ej känt vad jordiskt has 
            Då skyddes mina blad, gula av år, 
            likt gubbar - mindre sanning i än tunga; 
            vad ditt rätt troget är, nämns skaldens dår 
            som på tänjd meter Antik narr vill sjunga ! 
             Finns då nåt barn i livet, så förnim : 
             du lever dubbelt - i det och mitt rim 
     
    18 
            Skall jag förlikna dej med sommarns dag ? 
            Du är mer älsklig, långt mer moderat ! 
            Rå vindar sno Majs knoppande behag - 
            och sommarns lån är kortfristig kamrat: 
             ibland slås himlens öga för hett opp; 
             hans guld och hy skäms ofta av ett dis; 
             och alla ljus känt fall från ljusets topp 
             av slump och på naturns omväxelvis - 
            men din evärderliga sommar står 
            och tappar ej sitt grepp om skönheten; 
            ej skryter död Du i hans skugga går 
            som växer i en rytm och rad perenn  
             Alltfort som mänskor rörs och ögon ser - 
             så länge håller det och liv dej ger 
     
    19 
            Du glufsartid - gör slö vart lejons tass; 
            må egna söta kullen slukas av sin hjord; 
            ryck ur hätsk tigers svalg tand som är vass; 
            bränn Fénix sega liv i hennes blod; 
             gör glatt och tungt säsonger i din flykt; 
             gör vad du vill, på fötter som ha brått, 
             med vida världens godsaker du knyckt -  
             men jag förbjuder dej ett fasligt brott : 
            kör ej med horolog min käres fält; 
            gör ingen fåra med din plumpa penna; 
            låt honom fläckfri i ditt lopp bli sällt 
            och skönsta mönster efterföljt av Män ! 
             Dock gör ditt värsta, grå-tid, trots orätt  
             Jämt finns min älskade˜ung i min sonett 
     
    20 
            Ett kvinnoansikte, av naturn själv sant 
            målat, har du - min kärleks Herrskarinna : 
            en feminin, len håg men ej bekant 
            med nyckfullhet som sättet hos falsk kvinna; 
             ögat mer klart, och mindre lätt i rullning, 
             förgyller vart objekt som det beser; 
             Hyvns karl (allt hudverk i kontroll för gullning)  
             betar mäns blickar - kvinnors själar mer... 
            Ursprungligt kvinna föddes du - fast avigt 
            naturen verkande föll själv i trans 
            adderande till intet i min avsikt: 
            nå´t som bedrog mej på just dej nånstans ! 
             Då den utlemnat dej till kvinnofröjd, 
             är min din kärlek - dom dess bruk gör nöjd 
    


    
    21 
            Ej så med mej likt Musan som bekänt 
            att den till vers av sminkad skönhet rörs 
            och själva himlen tar till ornament; 
            var skönhet så med Hans juvel jämförs, 
             liknelser kopplas till parant manér : 
             Sol, Måne, Hav, ur Jord, av Allt, det Rika, 
             Aprils förstfödda Blomster, många fler  
             (famnade˜av Himlens valv djupt) - Magnifika !      
            Låt mej (i kärlek trogen) skriva sant, 
            se´n tro mej : min älskling är lika skön 
            som varje mors barn - dock ej likadant 
            som guldljus festa på vår himmels krön... 
             Dom prisa mer som hörsäg´n vill förtälja : 
             jag lovar - ej min avsikt är att sälja 
     
    22 
            Jag speglar åldern ej i timmars glas 
            så länge du och ungdom lika skonas;  
            men när i dej tids rynkor iakttas, 
            då ser jag: åren brått med död skall sonas 
             Ty skönheten, som täcker runtom dej, 
             är blott den skepnad som mitt hjärta när - 
             det lever i ditt bröst som ditt i mej : 
             hur kan jag då bli äldre än du är ? 
            Min vän, därför : ta hand om dej försiktigt, 
            som jag ej om mej själv - men för dej vill ja´ 
            bära ditt hjärta, hållet för så viktigt 
            som sköterskan sitt barn från att gå illa 
             Kräv ej ditt hjärta, då mitt dräpts, min vän: 
             du gav mej ditt ej för att fås igen 
     
    23 
            Som en aktör, än ej perfekt på scen, 
            drivs utanför sin roll, av fruktan blek; 
            som eldig sälle, full av våldsamt sken, 
            vars övermått av kraft dess hjärta svek - 
             så jag, som räds att tro, glömt bort att helt 
             förfäkta kärleks ceremoni och akt 
             och syns av egna kärleksstyrkans spel 
             tyngd under bördan av min kärleks takt... 
            O låt i stället mina böckers tal 
            stumt föregå vad bröst skall deklamera 
            vilket av kärlek hävs - och se dess kval 
            fler än den tunga känt som sagt m.m. ! 
             Å vet att tyda vad tyst kärlek bett : 
             att blickar hör till kärleks fina vett 
     
    24 
            Mitt öga spelat målare och fäst 
            i minnets tavla rätt din skönhets form : 
            min kropp är ramen, som infattar bäst : 
            och perspektiv är högsta konstnärsnorm - 
             så genom målarn känns hans konst igen... 
             I ditt porträtt ges sann bild av ditt skick : 
             i mitt brösts atelje´ det skyltar än 
             vars fönster glasats med din ljusa blick. 
            Se nu vad ögat gjort för synen tjänst: 
            mitt danat din gestalt; och ditt för mej 
            är fönstret till min barm, dit solen glänst 
            med välbehag för att beskåda dej 
             Men ögon fattas konster nog alerta : 
             dom bildar av, blott - känner ej ditt hjärta 
    


    
    25
              Låt de, som gunst av sina stjärnor skänkts, 
              i ämbeten och stolta titlar stå 
              mens jag, som från triumf av ödet stängts, 
              obemärkt gläds i det jag dyrkar så ! 
               Hovs favoriter utbre vackra blad 
               men som ringblomman inför solens blick, 
               ty för sej själv tycks prakten blott fasad :       
               vid Furstens fryn all härlighet förgick ! 
              Ärrade krigarn, för sin makt berömd 
              efter ett tusen segrar : en förlust 
              och han från ärans bok stryks ut, helt glömd 
              är resten som han stridit för - en pust ! 
               Så lycklig jag som älskar och kär hålls 
               där jag ej rör ej heller görs till noll
     
    26 
              Min kärleks härskare - som en novis 
              min aktning med ditt värde knytts till ett : 
              härmed sänds dej min ambassadnotis 
              att vittna om för tjänst, ej visa vett. 
               Min plikt är stor; förstånd som mitt, och mer, 
               kan verka skralt av brist på ord som lovar; 
               men, hoppas jag, du får gott om idéer 
               i själen som min nakenhet begåvar - 
              tills stjärnan Vadsomhelst-min-rör´lse-styr 
              mej gynnar Nåderikt med ljus aspekt 
              och klär så´n blottad kärlek i brodyr 
              att jag bevisas värdig din respekt ... 
               Då törs jag skryta hur jag älskar dej - 
               nu syns ej huvet där du kan se mej
     
    27 
              Trött av arbetet skyndar jag i säng - 
              kärt bo för lemmar som ha stressats ut - 
              men då begynns i huvet annat fläng 
              som bråkar själn, när kroppens verk är slut. 
               Så långt sej mina tankar från min plats 
               på eldig pilgrimsfärd till dej bege, 
               att ögonlocken slokna uppspärrats 
               och titta på det mörker blinda se ! 
              Om blott min själs imaginära syn 
              din Skugga på min svarta scen antytt -  
              då den juveln, hängd spöklikt opp i skyn, 
              gör mörk natt skön och grått ansikte nytt 
               Se hur om dan min kropp, om natten själn, 
               för dej (och för mej själv) gör rolös träln  
     
    28 
              Hur kan jag få igen tillstånd av lycka 
              som från all vilas understöd avstängs ? 
              då natt ej lindrar dagar som betrycka  
              utan om dan natt, var natt dan förlängs ... 
               Båda, fast ingen andrens välde tål, 
               i samförstånd ta hand om min tortyr - 
               med mödor en, den andra klagomål : 
               ju mer av verk jag längre från dej styr ! 
              Dan till behag jag sagt, att så du glänst 
              helt i Hans tjänst då skyn av moln var skymd;  
              mörkhyad natt jag smickrar så : Gentjänst  
              gör du, då stjärnor släckts som upptänt rymd 
               Men dan om dan drar mer sorg till elände 
               och natt var natt gör plågan utan ände
    


    
    29 
            När, i ogunst hos mäns blick och försyn, 
            jag ensam sörjt min ställning som utstött 
            och gagnlöst bråkat med rop döva skyn, 
            sett på mej själv, förbannat ödet nött 
             och önskat va´ mer rik i hopp om sånt : 
             danad som en, och äga vänners vinst, 
             nå en mans konst, en annans horisont  
             och med det jag mest glädjes åt nöjd minst; 
            då jag (försjunken, självföraktad nästan) 
            tänkt lyckligtvis på dej och i mitt inre  
            (som lärkan vid dans inbrott, lyft ur nästet 
            från dunkel jord, hymn sjunger vid guds grind)      
             din ljuva kärlek minns, som jag rikt rönt,  
             smår jag att byta status med allt krönt 
     
    30 
            När till tyst tankes ljuva rättegång 
            jag stämmer i min håg allt som har flytt, 
            suktar jag efter sökta tingen många 
            och sörjer fordom kär, ödd tid på nytt... 
             Då dränks min blick (ovan att flyta) 
             för vänner dolda i döds otidsnatt; 
             fast hävd begråts all kärlekssorg som ny 
             samt ödslan av mång´ svunnen syn och skatt 
            Då kan jag överklaga nedlagt mål; 
            förgrämda oförrätter anförs kvalt : 
            i dystert bokslut gammalt ve jag tål 
            och gäldar som det vore˜ej förr betalt ! 
             Om, dyre vän, min håg till dej då vänds - 
             återställs min förlust och sorgen änds 
     
    31 
            Ditt bröst bedyrar alla hjärtan varma 
            som, saknade, jag antog döda vara : 
            där finns all kärlek och dess delar charma 
            som alla vänner jag trott jordats bara ! 
             Hur mången helig, trofast, tåresfär 
             som religiöst sann kärlek ur mej tömt - 
             de dödas andel vilka det tycks är 
             endast avlägsnade, ting du har gömt : 
            Du är den grav, där jordad kärlek trivs, 
            hängd med troféer från älskade som gått; 
            dej alla mina, deras delar givs - 
            dom mängdens krav som tillhör nu dej blott : 
             deras bild, som jag älskat, syns i dej 
             och du - helt dom - har allt av hela mej 
     
    32 
            Väl - om du överlever gott den dag, 
            då torparn död täckt mina ben med jord,  
            och skulle gå igenom vid behag  
            en enkel dikt av svunne älskarn gjord; 
             jämför den då med tid i bättre trim 
             och fastän överträffad av var penna : 
             läs för min kärlek den - ej för sitt rim 
             (vars höjd bestegs av lyckligare män)  
            Ah, ägna mej kärt minne - fast sent sagt  
            "Om min väns Musa växt i tid och gage, 
            mer älskat barn än så hans kärlek bragt 
            att gå i rang med ädlare˜ekipage; 
             men som han dog, och skalder bättras än:  
             deras för stilen spars - hans kärleken" 
    


    
    33 
            Jag sett så´n härlig gryning man kan önska 
            smickra bergstopparna med furstlig min; 
            dess blick av guld kysst ängarna som grönska 
            och gyllt blek ström med himmelska˜Alkemin - 
             men strax låts falskaste av skyar rida 
             i sträck dess ansikte ohyggligen, 
             så anletet från ömklig jord förvrids 
             och stjäl bort västerut med styggelsen. 
            Just så min sol en tidig morgon sken 
            med all triumfs glans på min pannas krön  
            men ack - han såg blott ut sekunder : re´n 
            har moln maskerat honom nyss så skön ! 
             För det skyr honom ej ett dugg min kärlek, 
             ty världens söner märks som soln av smälek         
     
    34 
            Men varför lova´ du en så´n skön dag ? 
            och fick mej resa utan mantelns skydd - 
            blott för att nås av falska moln i lag 
            som skyler din parad med hemsk sot prydd ! 
             Vad hjälper det Du lyser bland molns grin 
             och torkar ansiktet på stormvräkt karl - 
             kan mänska prisa sådan medicin 
             som helar sår men ej dess dolda var ?  
            Din skam ger föga bot för vad mej smärtar; 
            änskönt du ångrar, har jag all förlust : 
            försyndarns ursäkt knappast underlättar 
            för den som dväljs i svåra skymfens dust - 
             dock pärla! dina tårar av dyr Nåd : 
             dom rika löser alla onda dåd 
     
    35 
            Sörj icke mer - det skedde som i fjor ! 
            Törne har ros, silverfontäner slam; 
            moln och eklipser skämma måne˜och sol 
            och avskydd kräftmask trivs i knoppens glam... 
             Var man gör misstag : och jag (för min del) 
             med liknelsers sanktion din skuld besvär : 
             jag korrumperar mej för dina fel 
             och ursäktar din synd mer än synd är - 
            till ditt sensuella fel jag bragt förstånd ! 
            Din kärande blir då din advokat 
            som så mot mej pläderar för din vånda 
            att kärlek krigar inbördes med hat : 
             och jag blir medbrottsling som nödgas gilla 
             den söta tjuv som från mej stjäl så illa !  
     
    36 
            Låt mej bekänna˜att : vi två skall itu - 
            änskönt vår kärlek odelat är en - 
            så fläckarna hos mej bli kvar och nu, 
            din hjälp förutan, bärs av mej allena 
             I bådas kärlek ryms blott en aspekt - 
             fast bägges liv rönt särskildhetens slag, 
             som utan ändring av kärleks effekt 
             dock stjäl ljuv tid från älskandets behag... 
            Ej nånsin mer må jag erkänna dej 
            så, sörjd, min skuld ej blir dej till en skam; 
            eller offentligt du, Vän, ära mej 
            ifall ej så tas äran av Ditt namn ! 
             Men gör ej det : jag alltid om dej tyckte, 
             att som du min är mitt ditt goda rykte 
    


    
    37 
            Som krymplig far är om sitt barn högst mån 
            och gläds det syns i ungdomsdåd aktivt, 
            har jag (helt lam av olycksödets hån) 
            all tröst, min värdighet och harmoni 
             vid dej : för skönhet, rikedom, börd, vett -       
             av dessa något, allting eller fler  
             med titlar - krönt i dina lemmar setts : 
             så´n kärlek ympas till ditt lagers mer ! 
            Jag är ej arm, låg eller invalid - 
            enär din skugga ger mej nog substans, 
            så att ditt överdåds del skänker frid 
            och härlighetens skymt all fröjd och glans 
             Av vad för dej är bäst, jag önskar allt : 
             när det uppfyllts, görs lycklig jag mångfalt 
     
    38 
            Har då min Musa fattats ´inspiration´ ? 
            Medans du andas i min vers, vibrerar 
            (rare) ditt väsen med så´n utsökt ton 
            att det kan ej vulgärt blad referera ! 
             Giv dej själv tack - om något finns i mej 
             som granskas värdigt stå emot din blick; 
             vem är så stum att han ej skrev om dej 
             då du själv ljus ger fyndigt åt insikt ? 
            Tionde musan bliv! Du långt mer värd än 
            dom nio gamla Diktarna framför; 
            och den som tjänar dej bör bringa världen 
            evigt livs takt som går tid utanför... 
             Lovas min fattigmusa˜av kräsen era - 
             var mödan min, men Dej skall den värdera 
     
    39 
            Hur skall ditt värde jag på rätt vis nynna 
            då du totalt är bättre deln av mej ? 
            Vad kan mitt lovpris egna självet gynna, 
            vad utom eget, när jag lovar dej ? 
             Just därför, låt oss leva skiljt och be 
             att kärlek mister sitt dyrt enkla namn, 
             så jag - med så´n Separation - kan ge 
             den fordran du förtjänar helt ensam ! 
            Frånvaro - du, som vore blott tortyr 
            om ej din bittra frihet skönt lov tar 
            och fyller tiden med kär leks bestyr 
            som tid och allt gör om och ljuvt bedrar: 
             Oh att du lär, hur man gör två av ett 
             med pris till den här, som här´från sej gett  
     
    40 
            Tag allt jag älskar, käre, tag dom alla - 
            vad har du då mer än du redan hade ? 
            Ej kärlek som du, käre, sann får kalla : 
            all min var din - förrn mera mer dej gladde ! 
             Om för min kärlek du min älskling tar, 
             beskylls du ej - min kärlek då du lägrar; 
             du skyldig är, ifall du själv bedrar 
             och villigt smakar det du själv förvägrar ! 
            Men jag förlåter, vackre tjuv, dej rovet - 
            om så du stjäl från mej all fattigdom; 
            ty kärlek känner plågors värre ovett: 
            kärs oförrätt mer visst än hatets dom ! 
             Lystna Nåd där allt ont till skönt sej vänder: 
             dräp mej med agg - men vi blir ej fiender  
    


    
    41 
            Dom vackra fel som friheten sej tar, 
            då jag ibland är långt ifrån ditt hjärta, 
            av skönhet och din ålder ges försvar - 
            ty alltjämt frestelser, där du är, snärta :         
             älsklig du är - sålunda värd att vinna; 
             underskön också - därför antastbar. 
             När kvinnan friar - vilken son av kvinna 
             lämnar stött henne förrn han viljan har ? 
            Ve mej! dock kan du oss den sitsen spara  
            Klandra skönheten, ungdomen och seden - 
            som i oordning skall med dej just fara 
            dit där du tvåfalt bryter trohetseden : 
             hennes - din skönhet henne drar till dej; 
             och din - ty skönheten bedrar falskt mej 
     
    42 
            Att du har henne, d´är ej allt mitt kval - 
            fast det kan säjas : jag höll henne kär; 
            att hon har dej min jämmer gjort total - 
            en kärleksmiss som träffat mej mest nära 
             Älskande Brottslingar! jag friar er : 
             du älskar henne - för du vet min vilja; 
             hon svek (för min skull) och i lag sej ger 
             med min vän - och fick honom för mej gilja! 
            Om du förloras, är´t min älsklings vinst : 
            om hon förloras, får min vän förlusten; 
            dom får varandra - jag mist bägge, minst : 
            mej båda, för min skull, korsfäst - för just den! 
             Dock gläds; jag med min vän är ett - gemensamt 
             vi smickras skönt: hon älskar mej, blott, ensamt 
     
    43 
            När tyngst jag blundar, skådar ögat bäst : 
            om dan syns sånt som sällan respekteras, 
            men nattetid i drömmen är det fest - 
            ljusdolt, av mörkret lyst, det dirigeras ! 
             Hur skall ej du, vars Skugga skuggor skänkt 
             ljus, med din skuggas form ge lyckospel 
             för vackra dan med klarhet oinskränkt - 
             så lyser för allt blint din dunkla del : 
            hur skulle (säj det) min blick göras säll 
            av att beskåda dej i livets dag, 
            när operfekt din hägring var död kväll 
            sömntungt i ögon synlöst fått sitt tag ? 
             Var dag jag sett är natt till dess jag ser dej - 
             var natt ljus dag, då drömmarna tillber dej 
     
    44 
            Om slö substans, mitt kött, var intellekt - 
            ej hindrade mej kränkande distans; 
            då skulle jag, trots avstånd, föras käckt 
            från gräns där du, avlägsen, bor nånstans - 
             lätt sak då, fast min fot vid världens grav 
             stod fjärmad från dej längst : ty suverän 
             kvick tanke spänstar över land och hav 
             så flinkt som tänka sej vart han vill hän... 
            Men tanken mördar mej, ty väl betänkt 
            finns knappast hopp (för borta är min början), 
            utan av Jord och Vatten så inskränkt 
            jag måste lämpa tiden bäst med sörjan : 
             ej nå´t fås av så tröga element - 
             tung gråt blott, bådas sorgemblem, dom sänt 
    


    
    45 
            Lätt Luft, renande Eld (dom andra två) 
            är bägge - var jag än må bo - med dej :             
            den första tanken min, den andra åtrån, 
            nära och fjärran, glidande, rör sej... 
             Ack, när de kvickare˜elementen gått 
             på kärleksambassad och dej ömt tryckt, 
             mitt liv (som kräver fyra) med två blott 
             sjunker dött av melankoli förryckt... 
            tills åter livskompositionen läker, 
            då dessa flinka bud från dej vänt hem. 
            De kom igen nyss och berätta : säker 
            vid hälsa, Du ock skön i varje lem ... 
             Nöjd lyssnar jag, men gläds ej längre tider: 
             dom sänds tillbaks, strax åter sen jag lider 
     
    46 
            Ögat och hjärtat åt sånt krig sej ägnar 
            att rovet - din terräng - blir dödsomstritt : 
            ögat från själen ditt porträtt då hägnar - 
            hjärtat min syns rätt till umgänge fritt. 
             Pläderar hjärtat du i honom bor - 
             ett rum kristallers ögon aldrig nått -, 
             bestrider yrkan svaranden som tror: 
             grund finns av hävd till all din sköna lott ! 
            Att slita tvisten sätts dom tankars nämnd 
            som sej förhört, åbor i hjärtats vandel, 
            och deras dom är saklig och bestämd: 
            klart ögats bråkdel och dyrt hjärtats andel 
             så - ögat tilldöms ytliga behag 
             och hjärtat rätt till kärleks inre lag 
     
    47 
            Hjärtat och ögat allians ha smitt 
            och tjäna nu varandras syften väl. 
            När ögat är utsvultet för en titt 
            och hjärtat kärt av suktan leds ihjäl, 
             ordnar med älsklingstavlan ögat fest 
             och bjuder hjärtat målade banketter; 
             en annan gång är ögat hjärtats gäst 
             och bjuds på älsklingstankarnas porträtter. 
            Min älskade, bliv så - eljest din bild 
            då borta du - närvarande hos mej : 
            du går ej längre˜än själen från mej skild - 
            än är jag med den, och den är hos dej. 
             Och slumrar den, då är din bilds fördrag : 
             jag väcks - min syn och hjärtat till behag 
     
    48 
            Hur omsorgsfullt bak trygga lås från bov 
            och falskhets händer slår jag - förrn jag far  
            min väg - vart nipper, så att vid behov 
            det finns i säkert, onyttjat förvar ? 
             men Du (som gör schatull till en tom borg) 
             värdiga tröst (nu min största olycka) 
             av kostbart bäst (min enda kära˜omsorg) 
             blev lämnat rov åt var gemen tjuvs tycke - 
            ej har jag stängt om dej i magasin 
            utom där du ej finns - fast du känns där: 
            behagligt i min bröstkorgs ädla skrin 
            dit du kan komma˜och gå som du begär 
             Jag fruktar att du stjäls därfrån precis : 
             ty ärlighet blev tjyv för så högt pris 
    


    
    49 
            Emot den dag - om nånsin det skall bli - 
            när jag ogillad ser all min defekt; 
            då som din kärleks summa gör sorti 
            kallad till räkenskap av rådd respekt; 
             emot den tid då främmande du far 
             förbi och hälsar knappt med soln, din blick;       
             då kärlek - omvänd från det som den var - 
             skall finna skäl för stadgat, värdigt skick; 
            emot den tiden jag förskansas bör 
            i kunskapen om min förtjänst på spel, 
            och denna hand jag mot mej själv upprör 
            att vakta laga skälen för din del : 
             Du styrks av rätt att lämna mej på stund - 
             vem älskar nån väl utan giltig grund ? 
     
    50 
            Hur trögt och sliten jag ger mej åstad 
            då det jag söker - leda färdens slut - 
            vill säja lugn och ro i dubbel grad: 
            " så långt har milen från din vän mätts ut " 
             Kraken som bär mej leds trött av min suktan, 
             plöjer på trofast med all tyngd i mej - 
             som av instinkt den besten såg min fruktan : 
             att rida älskar jag ej fort från dej ! 
            Han drivs ej ens av blodad sporre på 
            som stöts ibland i hud argt så han kvider - 
            han svarar enbart tungt med stön som slår 
            mej djupt och gör mer ont än stygn hans sidor 
             För med hans grymtning i min håg en sak kom : 
             sorg ligger framför - och min älskling bakom 
     
    51 
            Så kan min kärlek fria senfärdsbrott 
            hos tröge bärarn, när jag från dej far : 
            var´från Du är, vad skall jag där´från brått ? 
            Tills jag bärs hem behövs ej postilfart - 
             då fanns ej ursäkt för mitt ök att finna, 
             ack snabb extremitet mej tycks blott slö; 
             då skall det sporras, fast jag rede vind - 
             den syns som vinghasts rörelse var död; 
            då sölar ingen häst begärets takt ! 
            Därför skall åtrån - högsta kärleks make - 
            gnägga : ej nåt slappt kött i hans elds jakt; 
            men älskade, av kärlek lös min krake : 
             enär han trögt gick från dej - jag vill så : 
             att till dej skall jag flyga - han fri gå 
     
    52 
            Så´n är jag, som den rike med säll nyckel 
            ledande till hans skatters dolda krets, 
            vilken ej var stund granskar sina smycken - 
            det trubbar sällannjutnings fina spets. 
             Därför högtider fest är, ej rutin : 
             de komma skrypt, när det långt år tillät, 
             som ädelstenar tunnt spreds ut på pin 
             likt furstjuveler i sin krages nät ! 
            Så är den tid som har Dej i min kista : 
            som garderob kring galadräkt slår vakt 
            för att unika ögonblick bevista 
            och liksom ny utveckla fångad prakt 
             Välsignad du vars värde ger utlopp 
             ägd för triumf, och saknad än för hopp 
    


    
    53 
            Vilken är din substans, varav du gjord 
            att millioners egna skuggor falla 
            om dej; för envar själ fått en - en hjord           
            kan låna (fast du en blott) du åt alla ? 
             Beskriv Adonis - och ett plagiat 
             är imiterat torftigt efter dej; 
             på˜Elénas kind all skönhets konst blir flat, 
             och du i grekisk dräkt syns nonpareille ! 
            Tala om Vår, och jordens högsäsong : 
            den ena visar skuggan av din skönhet, 
            den andra av din rikhet görs för fång - 
            av dej så varje salig form sitt rön vet 
             Du har i allt av yttre grace nån andel - 
             men ingen like Du i hjärtats vandel 
     
    54 
            Skönheten hålls långt mera sann och skön 
            då fagert ornament av trohet vinns : 
            härlig tycks Rosen, härligare krönt 
            dock av den ljuva doft som däri finns. 
             Nyponblom har en fullt så djup nyans 
             som rosors parfymerade tinktur, 
             gungar på törnen likt, skämtar i dans 
             när sommardagen gör dess knoppar kur - 
            men blott för dygden är dess skenåtrå : 
            ogiljad blir den, tynar bort i nöd 
            o´ dör i sej. Sötrosorna ej så: 
            traktad arom blir deras stilla död ! 
             Och så med Dej : ungdomens kärleksprakt 
             blir vers, då den bleks till trohetsextrakt  
    
    55 
            Ej marmor, ej förgyllda monument 
            av furstar, skall bestå mot här styrkt rim - 
            utan du glänsa i volym mer ljus än känt 
            oborstad sten, som tids lort skämt och stim ! 
             Då örlogsöd statyer vält över ända, 
             och timrets verk utrotats av tumult, 
             kan Mars med svärd (eller krigs stormeld) blända 
             ditt minnes krönika med liv så fullt ? 
            Du skall mot död och glömskans fiendskap 
            gå fram, och ryktbarhet för dej ha rum 
            än till och med i eftervärldens gap - 
            som tär all tid ut till vår ände skum... 
             Men tills slutdomen med dej själv uppstår, 
             finns alltjämnt du här och i käras vrår 
     
    56 
            Ljuv kärleks kraft, var ny! ej må bli sagt 
            din egg är mera trubbig än aptit - 
            som blott idag på ätandet sej lagt, 
            imorrn skärps till sin forna festinvit : 
             Älskade, bliv så - fast nu fylld så däven 
             att hungerns ögon slakna lojt och trött - 
             strax åter seende! Och aldrig kväv än 
             kärlekens själ i vad är evigt slött; 
            gör ledsamt Interim lik ocean 
            som skiljts från strand, där äktade på nytt 
            bland dyner söka och få se : hurdan 
            återvänd kärlek mera salig grytt ! 
             Så kallad vinter, och omsorgers hord, 
             gör sommarn trefalt önskad - mer sällspord 
    


    
    57      
            Vad skall din slav, väl, om ge akt ej på
            begärets stunder och din lämplighet  ?
            Vem har att spilla kostbar tid och då -
            förrn du vill - någon plikt alls; eller vet         
             att våga kvirra mot en ändlös tid
             ( min Suverän ) - än passar jag ditt ur;
             eller förbittrad av skilsmässostrid,
             när du sagt tjänaren adjö, bli sur ?
            ej heller svartsjuk tanke söka spänt
            var du må vara samt i vems affär  -
            utan blott stå som stackarn, din Betjänt,
            och undra var du lycklig gör och är ?
             Sann kärlek så´n : en narr som i din Wiljam     
             (mens du gör vadsomhelst) ej ser nåt illa
    
    58      
            Den gud förbjöd, som gjort mej till din slav,
            att själen granskar dina nöjens tider
            eller att kropp begär kontroll och krav -
            som din vasall, min plikt att stå dej vid är
             Ack låt mej lida  (var minut och vink)
             din fängelsefrånvaros frihetsfynd;
             ha tålamod, tämjd pinas utan sink;
             utstå - men ej anklaga dej för - synd 
            Dröj var som helst: ditt fribrev är så vitt
            att du priviligierar tidens mått
            för vad du vill; vad gjorts kan du bli kvitt
            och själv förlåta, egenmäktigt brått
             Till lags - om jag i helveten så stod
             och passade din fröjd - ond eller god
       
    59      
            Om intet nytt finns, utan det som är
            har funnits förr - hur alla hjärnor dåras
            som verkande för upptäckt, missfall bär !
            Skall forna barnets efterbörd väl koras ?
             Ack att historien med tillbakablick
             gav åter mej fem hundra solomlopp
             och sjöng om dej ur grå boks bild och skick
             se´n ande först tog karaktär och kropp;
            att jag såg vad Antiken tycker om  
            det diktmirakel som är din terräng,
            vari vi gott gjort eller bättre dom,
            eller revolution - är´t en refräng ?
             Minsann att forna dagars vitterhov
             gett uslare motiv beundrans lov 
    
    60      
            Liksom havsvågorna mot grusets strand
            går tiden minutiöst fram till sitt slut :
            var stund i nästa snart byts underhand
            och kivas efterföljd med nån förut.
             Så krälar skapelsen i ljusets hav
             en gång till mognaden varmed den kröns,
             stäcks av eklips - och glorian slås i kvav;
             den tid, som skänkt sin gåva, straxt då röns :
            den genomkorsar prakt vid ungdom fäst
            och karvar parallellt på skönhets skult,
            tär vad naturn tycks trofast, rart och bäst -
            intet rests som ej lien hans skär kull
             Min vers, i takt med framtidshopp, nu står:
             ditt värde prisat - trots att grymt han slår
    


    
    61 
            Är det din vilja, att ditt sken oslutna 
            skall ögonlocken få till nötta skyn; 
            begär du mina slumrar skall bli brutna 
            mens skuggor - lika dej - gör narr av syn; 
             är det din Ande som iväg du sänt 
             (långt bort från hem) att snoka i min akt 
             och röja skamslar ut, verken jag bränt - 
             är detta din svartsjukas rymd och traktan ?        
            Fast mycket är din kärlek, ej så stor - 
            det är min kärlek som gör blicken vaken : 
            min egna trohet vilans rest förstör 
            och spelar vaktman städse för din sak än - 
             för dej min nattväkt, då du vakar där 
             (mej fjärran´från) med somliga för när 
     
    62 
            Självkärleks synd för all min blick är rot, 
            för all min själ och all min varje lem; 
            och för så´n synd finns det alls ingen bot - 
            så grundlagd är den i mitt inres hem : 
             ej syns nå´t ansikte så vänt som mitt, 
             så trogen formen, skildringen så sann; 
             och för mej själv bestäms mitt värde fritt 
             då jag i allt opphöjs som ingen ann´ 
            Men strax, när spegeln visar min gestalt, 
            fårig och harvad som anlöpt antik, 
            tolkar min kärlek jag tvärtom i allt : 
            att älska Sej så - det är orätt lik ! 
             Dej är´t (mitt jag) jag själv med lov behagar 
             att måla min tid med din skönhets dagar 
     
    63 
            Mot att min älskling blir som jag nu är - 
            av tids orättfärdshand krossad och mald; 
            när timmar spillt hans blod och fyllt hans air 
            med rynkors rad; när ungdoms morgon kvald 
             nötts ut till ålderdomens stupenatt, 
             och all den skönhet han är kung för, tom 
             försvinner - eller svunnit från syns skatt - 
             och stulit väck hans vår och rikedom; 
            för så´n epok jag reser nu ett fort 
            emot förvandlartidens grymma kniv, 
            så han ej nånsin skär från minnet bort 
            min älsklings ljuva skönhet - fast hans liv ! 
             Hans skönhet skall man se i svärtans rad - 
             den leva, han i den jämt grön och glad 
     
    64 
            När jag sett hätsk tids hand gjort ansiktslös 
            rik, kostbar prakt hos börds och ålders grav; 
            när förr upphöjda torn jag sett bli rös 
            och evig brons åt dödlig ilska slav; 
             när hungrig ocean jag sett få län 
             och vinna fördel på strands kungarike 
             och fast mark segra mot vattnets domän - 
             förlust bli lagervinst, vinst förlusts like ! 
            när jag sett så förvändas makt och stater 
            eller ståt själv förbytas i förfall, 
            då mej ruin lärt livets resultat är : 
            tid kommer då min älskling bortförs kall 
             Den tanken är som död och kvald av brist : 
             blott sorgset ägs vad fruktas att bli mist 
    


    
    65 
              När brons ej, sten ej, jord ej, gränslöst hav       
              utan fåfänglighet styr över världen - 
              hur motstår raserit skönhets enklav, 
              vars kraft ej styrker mer än blomsterflärden ? 
               Kan sommarns honungssjäl stå mot amok 
               ifrån belägringsdar - är fast dess guld 
               då ointaglig fästning ej så tjock, 
               ej port av stål, den icke tid vräkt kull ? 
              Så´n fruktansvärd meditation - ack var 
              kan från tids kista gömmas tids juvel, 
              vilken styrkt hand hans ilfot hålla kvar; 
              vem hindrar sådant skönhetsrov och spel ? 
               Ack ingen! - om mirakel ej har makt 
               så i mörkt bläck syns ljus min älsklings prakt 
     
    66 
              På sånt här led åkallar jag dödns ro : 
              som att få se förtjänst född fattiglapp 
              och saknads intet lönt med road klapp 
              och därtill nödd avsvuren högsta tro; 
               och gyllenära malplacerat skrymt 
               och ungflicksdygd förhorad av likvid 
               och rätt vis perfektion vanärad grymt 
               och styrka gjord av fegt svass invalid;  
              och konst tunghäftad av auktoritet 
              och dårskap doktor i kunskapskontroll 
              och enkel sannhet misstrott enfaldsgroll 
              och fängslat gott be för ond överhet 
               På allt sånt led jag hädan gick på prov : 
               fast död - min älskling kvar blev ensamt rov 
     
    67 
              Ack varför lever han med infektion ? 
              Han närvar och ger grace åt kärleksbrist, 
              så synd igenom honom får sanktion 
              och den sej med hans sällskap sveper visst ! 
               Varför ska falsk färg imitera kind 
               och skyla med dött sken en hud så grann ? 
               varför gå indirekt, arm skönhet blind 
               i rougets skugga - då hans Ros är sann ! 
              varför han leva när konkursnatur 
              för rodnad stjäl blod ur hans ådrors spänst - 
              för Hon har ingen bank, (blott hans figur) 
              yvs över mången, föds av Hans förtjänst ! 
               Hon sparar honom som sin rikedom 
               från forn tid, förrän vår blev uselt tom 
     
    68 
              Så´n är hans kind, som kartan till flydd tid 
              då skönhet blomstrade och se´n - dog fullt; 
              förrn dess bastardinsignier tog vid 
              och vågade bebo nån livligs skult; 
               innan de dödas gyllne päls - en rätt 
               som hör till graven - klipptes från sin höjd 
               till liv sekunda på nåns huvudslätt; 
               förrn skönhets lockar blev nån annans fröjd! 
              I honom syns Antikens sällhetsdagar 
              utan allt ornament : sej själv och verklig : 
              ej sommarn görs av andras grönskehagar; 
              ej rövas åldring att klä skönhet märklig ! 
               ty han är mönstret i naturns essens 
               så falsk konst ser den skönhet som förr fanns 


    
    69 
            Dom delar av dej världen har blick för 
            ej fattas nåt som hjärtans tanke frälser; 
            var tunga, själens röst, dej så´n rätt gör 
            och yttrar sanning blott som ovän hälsar : 
             så blir med ytligt lov ditt yttre krönt. 
             Men samma tungor, som dej prisa gott,              
             med andra tonfall vränga vad är grönt 
             och skåda längre än det ögat nått, 
            rannsaka skönheten uti din själ 
            och granska det du gör och ana vank; 
            se´n tillför lurkar (trots att blick såg väl) 
            din ljusa blomstring ogräs´ bittra stank ! 
             Skäl, att odörn ej matchar skenets kost, 
             väcks så gement - din fyndort är kompost 
     
    70 
            Att du blameras är ej din defekt, 
            för skvallrets moln var jämt det vackras pris - 
            dock skönhet som sej pryder är suspekt 
            som korps flykt i melodiskt paradis ! 
             Om du är god, bekräftar blott förtal : 
             ditt värde höjs om giljat av sin tid, 
             ty otukts kräftmask är söt knopps rival - 
             och du med vårblom frestar skär och blid... 
            Du gått förbi din ungdoms snärj och hov 
            oattackerad eller segrarkvitt, 
            dock kan ditt pris ej bli så vackert lov 
            att avund tämjs - den rörs långt mera fritt ! 
             Om din parad ej misstänkt ont maskerat, 
             unikt Du hjärtans monarki´r regerat 
     
    71 
            Ej längre sörj för mej, då jag har dött, 
            än det du hör att misstämd klagans klocka 
            ringt varning över jorden, när mitt kött 
            har flytt arm värld och maskar nedrigt locka; 
             nej - om du ser min rad - minns icke alls 
             handen som skrev! Så älskar jag 
             att i din tanke helst jag glöms - ifall 
             att tänka på mej gör dej ont en dag. 
            Om (säjer jag) du då ser denna dikt, 
            när jag är under - kanske - tryggt i jord; 
            bliv vid mitt usla namn ej ens i bikt ! 
            utan din kärlek med mitt liv förgjord - 
             så att ej vis värld spörjer i ditt kval 
             och gycklar för dej med mej som bli´tt kal  
     
    72 
            På det att värld ej plikte dej rapport 
            om vad merit jag haft, som fick dej kär -  
            efter min död glöm (älskling) mej helt bort,  
            ty du med mej bevisar blott misär : 
             så vitt du ej tar kysk lögn till devis 
             och gör långt bättre mej än var mitt värde 
             och jordfäst kransar mej med högre pris 
             än snålarn sanning frivilligt beskärde ! 
            Må trofast kärlek ej bli tyckt mened 
            och dikta väl om mej men falskt; tänk ej 
            mitt namn : det bör med kroppen grävas ned 
            och aldrig skämma mer mej eller dej - 
             ty som jag blygs för det jag gjort seriöst, 
             det bör ock du som älskar ´n värdelös 
    


    
    73 
            Nu skönjs den årstid hos mej som är sen - 
            gula blad hänga, inget eller få, 
            skaka mot köld på var bockande gren : 
            kal, förödd kör där fåglar nyss sjöng så ! 
             Du ser i mej en så´n dags skymningshy - 
             när sol, förgången, nedsläcks västerut - 
             att mörk natt bitvis får dess glans att fly:       
             dödns andra hälft förseglar allt till slut. 
            I mej har du av ungdomseld den glöd 
            som vilar på sin askas bädd - en grav 
            där flämtande min andes överflöd 
            förtärs av just det som den föddes av... 
             Din kärlek gott förstår, och styrks enbart 
             av, att väl älska vad skall lämnas snart 
     
    74 
            Var dock tillfreds då bryska häktningen 
            utan all borgen bär mej till förvar : 
            i denna rad finns liv samt täckningen  
            som till en minnesstod för dej blir kvar. 
             Om detta läses, kallas åter blott 
             just Anparten som ägnades åt dej: 
             jord endast jorden får - som är dess lott - 
             men du min Ande, bättre deln av mej; 
            så du förlorar dräggen i mitt liv, 
            maskarnas byte, när min kropp har flytt 
            som feg erövring för en uslings kniv - 
            för låg att minna om vad den betytt :  
             dess värde låg i vad den innehöll, 
             och den är detta - vilket du behöll 
     
    75 
            Du är för mina tankar mat för livet 
            och milda skurars dryck för markens bruk. 
            Men för din smula fred dras jag med kivet 
            som mellan skatten och dess girigbuk :    
             likt avsmakarn nyss stolt, strax omtänksam 
             i skräck - klåfingrartiden stjäl hans fröjd! 
             Än hålls för bäst att bli med dej ensam, 
             se´n bättrad : världen måste se mej nöjd. 
            Ibland berusad av din åsyns fest, 
            emellanåt helt svulten för en blick - 
            ägande, eller sökande, ej nån rest 
            utom vad Du bjöd, jag tog eller fick : 
             så hungrande och mättad dag för dag - 
             allt frossande, eller allt utan, jag  
     
    76 
            Varför min vers är så arm på ny prakt, 
            fjärran från variation och kvicka byten; 
            varför jag sneglar ej i tidens takt, 
            upptäcktsmetoder och konstrika knyten; 
             varför jag skriver enbart, jämnt och samt 
             tyglar komposition i känd persedel - 
             så varje fras bär nästan på mitt namn 
             yppande födselort och näringsmedel ? 
            Vet älskling - stadigt dej min dikt har tytt: 
            Du och kärleken är mitt argument, 
            så det jag bäst gör kläder nött ord nytt 
            och återger vad är all tids present - 
             ty så som soln är ständigt ny och gammal, 
             talar min kärlek ut i tidlös vadmal 
    


    
    77	
    	Spegeln skall visa vad var skönhet är
    	och klockan hur din tid kostbart förgår;
    	vakanta bladen andens intryck bär
    	i denna bok, så lärdomen du får :
    	 dom rynkor spegeln visa, sannolikt,
    	 om gravars munnar dej skall minna - se´t,
    	 då urets visare dej skuggar slikt :
    	 tids framfart stjäl för evighet !
    	Ty vad ditt minne kan ej hålla fast
    	bör anförtros åt enslig svärta : väl
    	dom barnen närs som fötts i hjärnutkast
    	och se´n gör ny bekantskap med din själ.
    	 Så´n skrivtjänst (var gång du ser om din bok)
    	 kan bli din vinst - och den långt mera klok
    
    78	
    	Så ofta har jag kallat dej min Musa
    	och funnit för min vers så skön rutin,
    	att var ny främling tar min Penna˜att tjusa
    	och under Dej befrukta poesin !
    	 Din blick lärt stum i höjden sjunga klart
    	 och tung enfald att flyga lätt; du lät
    	 till vishets fjädrar sätta vingars fart
    	 och skänka grace ett dubbelt majestät
    	Dock, yvs du mest för vad jag gjort till dikt -
    	inflytandet är ditt och föds var dag :
    	i andras verk blott stilen hyfsas chickt,
    	och konsten görs gracil, av ditt behag :
    	 men Du är all min konst som till hög vet-
    	 enskap befrämjar djup okunnighet
    
    79	
    	Då jag allena sökte för din hjälp,
    	fick ensamt all min vers din ädla grace;
    	men nu är min Nåds takt och tur kullstjälpt
    	ty Musan kränkt åt annan ger extas 
    	 Jag medger, älskade : din andes dräkt
    	 förtjänar verk av värdigare penna 
    	 Ack vad om dej dock din Poet upptäckt,
    	 berövats dej : han blott betalt igen.
    	Han lånar dygd dej - stal det ordets dåd
    	ifrån ditt väsens skick; han skänkt skönhet -
    	som vid din kind fanns; och sej ingen råd
    	till annat pris än vad från dej han vet !
    	 Så tacka´n ej för att han dej omtalt :
    	 vad han är skyldig, har du själv betalt 
    
    80	
    	Hur själen sviktar när jag om dej skriver
    	och vet : en bättre ande har ditt namn
    	och till dess pris ger all sin makt och iver
    	att få mej talträngd från ditt värdes hamn
    	 Dock då ditt rykte - liksom havet vitt -
    	 bär ödmjuk lika väl som stolt mesan,
    	 förs min rå bark (än hans långt mindre fritt)
    	 med vilja˜och vett ut på din ocean.
    	Ditt ytligaste stöd mej stadgar flott,
    	när han ditt djup sonderar generöst;
    	om vrakad, annars, jag ett byte smått -
    	han resligt byggd och rustad lyxuöst !
    	 Ifall han trivs, och jag dränks som en hund,
    	 blir det här värst: därtill min kärlek grund
    


    
    81 
            Vare˜sej jag lever för ditt Epitaf                  
            eller du överlevt mej - ruttnad, glömd - 
            kan död ej härifrån ditt minne ta 
            fast varje del av mej skall bli helt gömd : 
             ditt namn får evigt liv - som detta gav - 
             trots att jag tvunget för all världen dött. 
             Jorden kan bjuda mej blott allmän grav 
             när Du är i mäns blick lagd stadigt stött. 
            Min väna vers skall bli ditt monument 
            som ögon - än ofödda - läsa gott 
            och tungor komma dej att öva jämt: 
            när alla från vår tid som suckar gått: 
             Du (så´n dygd har min penna) lever än 
             där andas ande mest - i mun på män 
     
    82 
            Erkänns - ej gift vart Du med min lyrik ! 
            kan därför se med rätt bort från - som tok - 
            författarnas dedikationsduplik 
            av skönhetsämnet i varenda bok ! 
             Du - lika klar i kunskap som i hy - 
             fann värdet ditt en gräns bortom mitt pris 
             och därför tvingad söka efter ny, 
             för bättringsvärlden fräschare, matris 
            Och gör det - älskling - dock när det är gjort 
            vad ansträngd retorik till låns bekänt, 
            du verkligt skön i sympatins färg bor´t 
            se 1 sant ord från sanningskär - din vän : 
             sitt grova kladd dom gärna kunde spar´t 
             för blodlös kind - på dej är det vanart 
     
    83 
            Aldrig såg jag att du nån färg behöver - 
            förtog därför din skönhet ej med guld : 
            jag fann dej (eller tycktes finna) över 
            sterilt beröm från en poet i skuld, 
             och mens du prisades därför jag sov; 
             ty du skall visa själv och oförstörd 
             att lång, modern gåspenna - rask till lov 
             vad gäller värde - går bet vid din skörd  
            Den stumhet du hos mej tillvitat synd, 
            dock hedrar mest mej för att tyst jag gav; 
            ty så fördärvar jag ej skönhetsfynd 
            som andra vill ge liv - och bringar grav! 
             I ett av dina ögon finns mer liv 
             än båda dina skalders ärekiv 
     
    84 
            Vem är det som sagt mest kan säja mer 
            än sånt rikt lov att du - ensam - är Du 
            som alla håvor sett ut till kvartér 
            och till din like gjort exemplet nu ? 
             Klen njugghet har den pennan i sin makt 
             som lånar ämnet ej en gnutta gloria; 
             den som beskriver dej, om han har sagt 
             att du är du, dock vårdar sin historia. 
            Låt honom kopiera blott din skrift - 
            ej skymma vad naturen gjorde klart - 
            sån prestation skall hedra hans bedrift 
            och stilen dyrkas överallt som smart : 
             du fäst vid skön välsignelse ett bann 
             och ser, prislysten, att ditt lov försvann 
    


    
    85 
            Min dikt tunghäftat tassar i en krets,              
            där ädel kommentar till ditt pris rågas 
            och borgar karaktär med gyllne spets 
            och rikligt fras i Musers katalogvass.  
             Gott, tänker jag; vitt orda Andra så 
             som starrblind skrivare jämt säjr Ahmän 
             till varje hymn nån Ande kostar på 
             med slipad form från raffinerad penna. 
            Hör jag dej lovad, mumlar jag: Så! Visst! 
            och lägger till det högsta pris nå´t mer... 
            Dock i min håg är det att - i dej kär - 
            jag håller rang främst, fast ord följa sist. 
             För andedräkten visa dom respekt - 
             mej för stum tankes talande effekt 
     
    86 
            Är det hans dikts förtjänst - med seglet svällt, 
            destinerad på din alltför rika route - 
            som länsat mina mogna tankars fält 
            och gjort till grav det sköte där dom grott ? 
             Var det hans själ - som andar konstnärt stolt, 
             tänjd över dödligs höjd - slog den mej ner ? 
             Varken han eller kamrater, som fördoldt 
             gav honom stöd, förbluffade mej mer; 
            ej heller en bekant, förbindlig själ 
            som gullar nattligt med intelligens, 
            kan med vinst skryta över tyst farväl : 
            jag blev ej sjuk av skräck för det som känns! 
             dock, då din sinnekur hans vers helt fyllt, 
             miste jag målet och bleks oförskyllt 
     
    87 
            Farväl! du är för dyr för min besittning - 
            väl känner du till större sällskaps spel : 
            ditt adelsbrev skall borga för din kvittning - 
            mina förbindelser förfalla helt. 
             Du tillhör mej blott som medgivandet - 
             kan för så´n lyx jag vara nånstans värd ? 
             Vad fattas mej, är skäl till att du gett - 
             och så tillbaks min garanti begärd.  
            Du gav dej själv då värdet var okänt - 
            annars, då det du skänkte, mej misstog glatt! 
            Stor underskattad gåva växt, hemvänt 
            och återtas, när omdömet har mognat 
             Så ägde jag dej smickrad, som i trans : 
             i sömn en Kung, väckt - ingen så´n substans 
     
    88 
            Om du blir stämd att handskas med mej lett 
            och föra min merit i hånets sikte, 
            slåss mot mej själv jag på din sida hett 
            för dygden - svärs mened, syns det min plikt! 
             Jag bäst, med egna svagheter bekant, 
             diktar benäget upp en gräll historia 
             om dolda brister - varför jag galant 
             med min förlust ger dej en lämpad gloria. 
            Sålunda segrar också jag, som för dej 
            glatt böjt min håg av kärlek och så glänst; 
            ty skadorna, som jag åsamkas, gör dej 
            vinstrik - dock lätt dom dubblar min förtjänst. 
             Så älskar jag - och är av dej så´n del - 
             att för din rätt jag bär själv alla fel  
    


    
    89 
            Säj, du försakat mej för något fel - 
            jag kommenterar sånt brott på mitt vis; 
            säj jag är lytt, strax gör jag halt : min del       
            försvarslös mot ditt skäliga bevis ! 
             Du kan ej skada Hälften Mej så illa - 
             och ge formellt skäl för ett trått ombyte -  
             som jag kan själv, nu då jag känt din vilja : 
             bekantskap stryps, och främmande med lyte 
            går jag bort från din promenad; ej mer 
            besökes tungan av ditt namn, min ängel - 
            likt den jag glatt dej för profan anger 
            och röjer allt om fornt och skönt umgänge ! 
             För dej jag mot mej själv för grym debatt : 
             jag älskar aldrig den Du förkastat 
     
    90 
            Nå hata mej ( om nånsin det du skall ) 
            nu, medans världen korsar allt mitt verk : 
            gå sammanböjd med olyckshån och fall, 
            men kliv ej på för senare bärsärk; 
             bjud inte blåsig natt på morgonregn 
             för att dra ut på avsedd undergång; 
             och när mitt hjärta undgått sorgens hägn - 
             kom ej ur övervunnen smärtas prång;  
            går du - så lämna aldrig mej som sist, 
            när småbekymren slutfört sitt förakt,  
            utan i spetsen : jag vill smaka visst 
            och först av vad är värst i ödets makt !  
             Det ondas tyngd, som nu tycks tränga på -  
             jämförd med din förlust - ej verkar så 
     
    91 
            En prisar sej för börd, en skicklighet; 
            en för sin rikedom, en kroppens kraft; 
            en för sin dräkt - fast nipprigt ny som det; 
            en hök, en hund, en för den häst han haft : 
             och varje håg har ett besläktat nöje 
             där njutning den utöver resten finner. 
             Slika detaljer rör dock ej min fröjd; 
             sånt bättrar jag och allmänbästen vinner 
            Din kärlek för mej syns bättre˜än födsel, 
            rikare˜än lyx, praktfullare˜än klädsel - 
            mer till förtjusning än häst, hund, hök väl? 
            Ägs du, välsignas jag med en värld säll - 
             arm enbart så : ta alltihop du kan 
             och jag strax bli en helt utblottad man 
     
    92 
            Men gör ditt värsta nu och stjäl dej bort - 
            du är dock livstidsgaranterat min; 
            ty du lär knappast göra livet kort - 
            för avhängigt är det käresten din. 
             Så fruktar jag ej orätt, ens om vrång, 
             då i det minsta sånt mitt livshopp dör : 
             jag ser ett högre stånd till mej hör, långt 
             bättre än vad beror på ditt humör;  
            du kan ej gäckas med ombytligt sinne; 
            mitt liv begynns med din revolt - adjö ! 
            Så lyckad titel kan jag få till minne: 
            Lycklig med Din Kärlek - Lycklig att Dö. 
             Finns nå´t välsignat skönt som ej räds prick  
             Du må va´ falsk, ändock - det vet jag icke
    


    
    93 
            Så skall jag leva˜i tron att du är sann - 
            lik gäckad make - så min älsklings drag             
            må verka kära, fast dom ändras kan : 
            din syn hos mej, din själ i annans lag... 
             ty hat kan ej bo i din söta blick - 
             där syns ej något alls av din skiften. 
             I mångas ögon får falskt hjärtas skick 
             från avsmak, bister min och rynkor skriften; 
            men vid din skapelse gavs så´n favör 
            att ansiktet fick hysa kärlek jämnt : 
            vadhelst du tänker eller hjärtat gör : 
            utseendet tycks himmelskt som bestämt 
             Hur Evas äpple likt görs skönhet mén 
             om härlig dygd ej svarar mot ditt sken 
     
    94 
            Den makt att såra har dock ej gör mén,   
            som aldrig utför vad han visar mest av, 
            som andra rör men själv är som en sten 
            oberörd, kall och trög när något frestar - 
             visst ärver han med rätt himmelsbehagen, 
             frälser naturens skatter från ruin, 
             äger och härskar över anletsdragen 
             mens andra tjänar blott hans änglamin ? 
            Sommarns bukett är sommarns attraktion - 
            fast för sej själv den lever blott och dör; 
            men möter blomstret usel infektion 
            så övertrumfar ogräs dess valör. 
             Täckaste ting bli fränast utan tukt : 
             liljor som ruttna värre˜än ogräs´ lukt 
         
    95 
            Hur älskelig och rar du gör din skam - 
            är vällukts kräftmask, liksom i en ros, 
            blott skönhetsfläckar i din knoppnings famn ? 
            Så´na sötsaker synderna döljs hos! 
             Den tunga som ger dagen i repris 
             och hal gör din förlustelse med skämt, 
             ej tadla kan utom med sockrat pris; 
             och lömsk rapport görs säll med ditt namn nämnt - 
            sicken Herrgård dom lasterna bebor 
            som valt till hemvist dej och slikt utmärker: 
            envar skavank höljs med behagens flor 
            och allting vänds till vackerhet som verkar. 
             Giv, hjärtat, akt på privilegiet : 
             skärptaste kniv, som vanskötts, mist allt bett 
     
    96 
            Nån ser din brist som ungdom, någon värre, 
            andra ungdoms behag och ädel sport - 
            behag och brist hålls kärt av fler och färre : 
            du blidkar fel med gracer till eskort. 
             På drottningsfingret, högt från hennes tron, 
             den uslaste juvel beundras snällt - 
             slikt undfår misstagen hos dej sanktion 
             och höjs till sanningar ceremoniellt. 
            Hur många får skulle˜ej en varg bedra 
            om likt ett lamm han skepnaden utlagt; 
            hur många skådare kan du beta 
            om du din styrka brukade och makt ? 
             Dock gör ej det - jag älskar på sånt vis : 
             som du är min, är mitt ditt goda pris 
    


    
    97 
            Hur lik en vinter skilsmässan var lång              
            från dej - min glädje - under år som flytt; 
            vad köld jag känt och svarta dagar grytt : 
            överallt Decembrars ödsliga säsong... 
             Den tid avlägsnat nyss var sommarljus; 
             ymnig höst sjudande - och glömsk av nöd - 
             bar på den ystra blomstringens fröhus, 
             som änkors magar efter makars död ... 
            Ack denna rika skörd blott tycktes mej 
            föräldralösas hopp, ofruktbart skum - 
            ty sommarns myckna fröjder vänta Dej : 
            se´n du gick bort är varje fågel stum ... 
             Ifall de ljuda - då med röst så tom 
             att bladen bleks av skräck för vinterns dom 
     
    98 
            Jag varit från dej när vår sjöd omkring, 
            då spräcklig, rask April prydd i sin prakt 
            göt ungdoms ande i vartenda ting 
            så trög Saturnus sken och höll hans takt ! 
             Men varken stim av fåglar, eller lukt 
             av blommängds stofter eller ljuv nyans, 
             lät mej få fram nån sommarsagas frukt 
             eller den plocka ur stolt skötes ans; 
            ej heller över liljans vithet undra; 
            ge pris nån ros ej för dess rodnads djup : 
            dom blev blott rara, tecken på beundran 
            bildade efter dej - allts arketyp. 
             Jämt är det vinter utan den jag smekte : 
             som med din skugga, när med sånt jag lekte 
     
    99 
            Jag dömt framfusiga violns triumf: 
            " Honungstjuv, varifrån tog du din doft 
            om ej min kärleks anda; purpurns trumf 
            som på din lena kind dväljs, din hys stoft, 
            du i min älsklings ådror dränkt för plumpt ! "   
             Ty näpstes liljan - för den tog din hand; 
             och mejrams knoppar - av ditt hårs visit; 
             förskräckta rosor stå på törnets tand: 
             en blygselröd, en annan ångestvit; 
            en tredje, varkendera, båda stal´t 
            och lagt till röverit din andedräkt - 
            men stolthet växte på sånt rov fatalt 
            och straffets kräftmask åt till döds all släkt ! 
             Fler blomster har jag märkt, dock inga sett 
             som inte sötma eller färg du gett  
     
    100 
            Var finns du, Sångmö, som så länge glömt 
            att hylla vad dej skänkt all din förmåga ? 
            Slösas passion på skvalmusik och dröm, 
            falnar den kraft som ger skumt ämne låga. 
             Vänd om strax, glömska Musa, och befria 
             med ädel takt den tid du lojt använt; 
             sjung för rätt öron aktad melodi - ah 
             där får din penna form och argument. 
            Upp lata sångmö, se min älsklings ståt : 
            har tid graverat minsta rynka på´n ? 
            Om - gör satir raskt över dess försåt, 
            så tidens rov möts överallt med hån ! 
             Lova min kärlek kvickare˜än öds liv - 
             så korsas skäran och uslingens kniv 
    


    
    101 
            Finns, Musa, något bot för desertör 
            som har försummat trohets vackra gärd ? 
            Sanning och skönhet jämt min kärlek rör : 
            det också du - såvida aktningsvärd - 
             giv, Sångmö, svar! Du kanske säjer så: 
             av sannhet krävs ej färg till dess extrakt,        
             av skönhet pensel ej att sanning få - 
             men bäst är bäst om aldrig i kontakt ! 
            Att han ej tarvar pris, gör det dej stum ? 
            Så´n tystnad är ej ursäkt, då du kan 
            ge´n längre liv än ett förgyllt gravrum 
            och, mera lovvärd, framtiden se an. 
             Så, Musa, gör din plikt - jag lär dej hur : 
             re´n fjärran syns han, som här verkar nu 
     
    102 
            Min kärlek stärkts fast svagare den tycks; 
            jag älskar mer fast mindre uppenbart - 
            den älskling torgförs vars förtjänst uttrycks 
            av ägarns tunga nyhetsvitt och snart ! 
             Vår kärlek var så ung som vårn alltfort 
             när vant jag hälsa´ den med all min sång : 
             som Näktergaln slår fram till sommarns port 
             och tystar flöjten under skördtids gång - 
            ej för att sommarn skänker mindre fröjd 
            än medan hennes moll betog var natt; 
            utan för vild musik tynger gren böjd 
            och allmän skönhet mister glädjens skatt. 
             Därför som Hon, ibland, jag styr min tunga 
             hellre˜än att tråka dej och ständigt sjunga 
     
    103 
            Ack brist! sånt armod har min sångmö närt - 
            förmögen att ge stoltheten bevis - 
            att ämnet naket framställs mera värt 
            jämfört med extraordinära pris !  
             Min skuld är´t ej, om jag ej mer kan skriva : 
             titta i spegeln - där syns ansiktet 
             som överstiger konst att återgiva, 
             gör skum min rad och till en skam sonett ! 
            Dock synd är´t att försöka bättra på 
            men skada ämnet som till dess var bra ? 
            Minns dock - min dikt har inget annat mål 
            än ära dina gåvor och behag ! 
             Och mer - långt mer än ryms i ord, min vän - 
             visar dej spegeln, då du ser i den  
     
    104 
            Skön för mej, vän - av ålder ingen skymt! 
            som du var först vid ögonens kontakt, 
            verkar din skönhet än : tre vintrar grymt 
            skakat från skogarna tre somrars prakt; 
             tre täcka vårar, som till gul höst vänts, 
             jag sett under säsongernas revy; 
             tre Majs parfym i trenne Julin bränts 
             se´n jag såg först dej grön, som än är ny. 
            Ack, än stjäl skönhet med var visarrond 
            från hans figur - av takt ej någon del ! 
            Så hålls din vackra hy, jag märkt, i stånd 
            och rörelse - kan ögat ha så fel ? 
             av fruktan för´t - lyss Framtid till din nöd:  
             förrn du blev född, var skönhets sommar död ! 
    


    
    105 
            Kalla min kärlek ej avguderi, 
            se ej min älskade som en Idol - 
            likväl är min sång ständigt och mitt pris           
            för en, om en, stadigt och alltid så ! 
             God är kärleken nu, imorgon god - 
             trogen jämnt, underbar i härlighet : 
             därför begränsas dikten till en tro 
             som menar ett och glömmer särskildhet. 
            Skönt, gott och sant - mitt ämne är en dröm; 
            skönt, gott och sant är min variation - 
            så´n omväxling min fyndighet har tömt : 
            tre teman ryms i ett som en miljon... 
             Skönt, gott och sant har ofta bott allena 
             Aldrig fick dom tre rum, förrn nu, i en 
     
    106 
            När som - i krönikan om tidens drift - 
            jag ser vad ljusast skrevs om människan, 
            att skönhet livar grå verserad skrift 
            och ärar död dam och täck adelsman; 
             då - i dess sköld för härlighet och bäst 
             av hand, av fot, av mun, av ögons bryn - 
             ser jag : antikens pennor bor´t ha fäst 
             din skönhet, Mästare, som skymmer skyn. 
            Allt deras lov var profetia blott 
            om vår tid : förutseendet är slikt 
            att, som de bara såg med anings mått, 
            ej fann dom än Nog till din lovsång likt.  
             Fast vi, som nu bli´tt dessa dagar vis, 
             ha blick för under - tryter tungans pris 
     
    107 
            Ej egen skräck, eller profetisk själ 
            hos en vid värld i dröm om framtidssak, 
            kan rå på än min kärleks enda skäl  
            som troligt pliktas i slutdoms gemak: 
             Dödliga månan utstått sin eklips 
             Ovisshet kröner sej definitiv 
             Ledsna augurer hånar sina tips 
             Och fred utropar evig sin oliv. 
            Nu med så´n balsamtid i droppars stim 
            ses grön min älskling och Död för mej sträckt. 
            Trots Honom skall jag leva i armt rim - 
            mens Han styr över stum och tallös släkt; 
             och du skall finna dej i monument 
             då tyranns tron och bronsgrav bli´tt fragment 
     
    108 
            Vad finns i hjärna som bläck gav gestalt 
            men icke Dej figur min sanna själ; 
            finns nytt att säja, ogjort något, allt 
            som kan uttrycka kärlek och dess skäl ? 
             Ej nå´t - förutom att, som himmelskt lag, 
             jag evigt nödgas säja´t om igen 
             och finna gammalt nytt : min du, din jag - 
             som då nyss hört ditt väna namn, min vän : 
            en evig kärlek i så´n fattning skön 
            att ålderns damm ej vägt och mén ej känts 
            eller nödvändighet och rynkors lön - 
            för alltid är Antiken din betjänt 
             Och kärleks första ögonblick jämt fött 
             där tid och yttre form den syntes dött 
    


    
    109 
            Säj icke jag kom falsk i håg : skilsmässan 
            blott tuktade i mej den eld jag bar.                
            Själv gick jag bort så lätt från fot till hjässa 
            som från min själ - som i ditt bröst du har. 
             Där finns mitt hem : om det jag flytt, 
             likt den som reser, vänder jag tillbaks 
             i takt med tiden - ej med tid förbytt - 
             och bringar vatten själv för min fläcks sak. 
            Tro aldrig - fast i min Natur jag känt 
            all svaghet som får mänskors blod att trumma - 
            att den sej kunde skämma så bakvänt 
            att den för inget höll din godhets summa! 
             Vitt universum jag nämnt Intet blott 
             för att du är, min ros, det Alltets gott 
     
    110 
            Ack det är sant : jag färdats vitt och yrt  
            och gjort mej till spektakels distraktion, 
            skämt egna tankar, billigt sålt allt dyrt 
            och gammalt brott gjort med fräsch attraktion. 
             Helt visst jag sett på sanning och den skytt 
             skevt och förfrämligad, men av allt mest - 
             av skam mitt hjärta fått ungdom på nytt, 
             av sämre prov bevis : din kärlek bäst ! 
            Nu är allt ute - tag det som ej änds : 
            ty aldrig min aptit skall malas mer 
            för nytt bevis och pröva gammal vän - 
            en Gud i kärlek - vartill jag mej ger. 
             Så bjud mej hem - du näst min himmel tröst - 
             just till ditt rena, mest mest kära bröst 
     
    111 
            O ömka för min skull du ödets snärj - 
            skyldig Gudinna till mitt onda verk - 
            som icke bättre har min levnad värjt 
            än med publikt mått som publikskick märkt! 
             Så kom sej att mitt namn fick neslig brand 
             och därav - nästan - min natur drogs till 
             det som den verkar i, som Färgarns hand. 
             Mej ynka slikt och önska ny - som vill 
            lik foglig patient inta sin dryck 
            av ättiksdroppar mot svår infektion - 
            för ingen bitterhet då bitter tycks, 
            ej heller dubbelt straff till korrektion. 
             Dyre vän, ömka mej - jag i min tur 
             bedyrar: så´n barmhärtighet är kur 
     
    112 
            Din kärlek och barmhärtighet har fyllt 
            det tryck vulgär skandal bränt på mitt krön: 
            vad bryr det, om ont eller gott jag skyllts 
            blott du är god och gör mitt onda grönt 
             Du är min hela värld, så mej är givet 
             att känna skam och lov, allt från din mun : 
             ej annan för mej, jag för nån i livet, 
             vänt stålsatt känslas rätt och fel och runt! 
            I en så djup avgrund vräks allt bestyr 
            med andras röster, att mitt huggormsöra 
            stängs för all sorts kritik, allt smicker skyr. 
            Märk hur jag förbiseendet kan göra : 
             så starkt du i min avsikt lagts och föds 
             att världen utom mej tror du är död  
    


    
    113 
            Alltsen jag lämnat dej är ögat sint                 
            och det som styr, då jag beger mej ut, 
            skiljs från sin verkan och blir delvis blint : 
            tycks seende - reellt är det dock slut : 
             för inget väsen fraktas till min själ 
             av fågel, blomma eller skepnad klar; 
             ej något kvickt objekt när hjärtats kärl 
             som heller skådandet kan hålla kvar 
            Ty om det ser den hemskaste˜eller skönsta syn, 
            nån vänaste˜eller sämsta varelse, 
            jord eller sjö, dag eller natt, berg, sky, 
            korp eller duva görs i form av dej 
             Så full av dej jag annat ej förmår : 
             rätt trofast själ gör mej mest falsk just så  
     
    114 
            Hur´vida själn skall - av dej krönt briljant - 
            dricka monarkers pest, allt hyckleri;  
            eller mitt öga säjas vara sant 
            och din kärlek det lärt så´n Alkemi  
             att monster skapas, osmälta objekt 
             bli kerubiner - av dej skön replik - 
             så envart ont görs till bäst och perfekt 
             i takt med att allt ting når hans optik ? 
            Det är det första - sockret i min syn - 
            och furstligt vid min håg det dricker opp. 
            Min blick vet gott vad smakar på menyn 
            och preparerar gommen för dess kopp - 
             ifall förgiftad, är det mindre synd 
             att ögat älskar den och först begynt 
     
    115 
            Dom rader förr jag skrev är lögn, minsann, 
            att jag ej kunde älska dej nå´ mer : 
            mitt omdöme nå´t skäl varför ej fann 
            att så hög eld ej skulle brinna ner ! 
             ty tidens vräkning - vars myriader skikt 
             kröp mellan eder och bytt kungsdekret, 
             sann skönhet kränkt och trubbat skarp avsikt - 
             vred stark håg till tings växling och förtret : 
            Ack om - av fruktan för tids tyranni - 
            jag då sagt vad jag älskar nu som bäst än, 
            när översäkert visst jag och förbi 
            vårt nu dock krönt, förtvivlande om resten ! 
             Kärleken är ett barn, säj så, som gror 
             och växer mera till - för att bli stor 
     
    116 
            Låt mej mot sanna själars giftermål 
            ej andra´ hinder : Kärlek nämns ej nå´t 
            som bjuds, förvandlas och omväxling tål, 
            böjd för att med avbytaren gå bort - 
             Å nej! All tidens märke syns den fixt, 
             som står mot stormar och ej skakas kan - 
             lik stjärnan för var vilsen bark vars blixt 
             är okänd fast dess altitud vi fann 
            Ej tids narr kärlek - fast ros´ läpp och kind 
            föll under dödens lie och kompass; 
            ej ändras kärlek med var stund och vind - 
            den härdar ut till domens egg så vass 
             Är detta fel - och kan det visas på - 
             skrev aldrig jag, ej älskade man då 
    


    
    117 
            Anklaga mej så här : jag allt inskränkt             
            som mången stor förtjänst bor´t återgällt, 
            och på din kärlek (Dyraste) ej tänkt - 
            fast lag mej höll att se dej var dag snällt; 
             att ofta jag med okänt folk umgås 
             och skänkt åt tidens spel min kärleksplikt 
             samt hissat segel för all dylik blåst 
             den bor´t ge mej transport längst från din sikt; 
            skriv nycker jämte misstag ner, din rätt 
            visa, för An indicier och prat 
            och inom håll mej för ditt barska sätt ! 
            Men skjut ej på mej med ditt väckta hat - 
             ty, anför jag : jag sökt i diger akt 
             din kärleks dygd att pröva och dess makt 
     
    118 
            Som, för att göra smaken mera tänd, 
            vi renar gom med besk aperitif; 
            till sjukdoms förekommande, förrn känd, 
            vi plågas och skyr ont med luttringsgift - 
             just så, full av din aldrignog lavendel, 
             från källarn till menyn jag lut beställde 
             och välfärdssjuk såg passligt mot eländet 
             bli vaccinerad förrn av nöd det gällde. 
            Kärleks taktik är så´n : att se på pin 
            det onda, som ej fanns, bli fel och visst; 
            tillstånd av hälsa medför medicin : 
            den sjuk av godhet vill av ont bli frisk. 
             Så kom sej att jag vet och lärt läxan : 
             den kur Du gjort - med droger giftes han  
     
    119 
            Vad doser av Siréndroppsgråt jag druckit - 
            extrakt ur läglars inre, svart som helvete - 
            och lämnat hopp i skräck, i hoppet fruktan : 
            alltjämnt förlust då jag tyckts vinna självet ! 
             Med usla brister hjärtat haft affärer 
             och aldrig nånsin sällare trotts leva - 
             mens ögonen förryckts ur sina sfärer 
             i distraktion av så´n vansinnesfeber... 
            Ondskan förtjänstfull finner jag betytt : 
            att bättre˜av ont görs stadigt bättre˜än förr; 
            och kärlekens ruin - när rest på nytt - 
            mer skönt den växer, långt mer stark och större 
             Så näpst jag hemvänt till min nöjdhets skrift: 
             trefalt av fel vinns vad jag ött på drift 
     
    120 
            Att du en gång var ovän gör nu gott: 
            ty sorgens smärta, som jag kände då, 
            lärt mej att nödgas vika under brott - 
            om nerv är brons ej eller hamrat stål 
             Ty, om du av min onatur har stötts 
             som jag av din, du haft en helvetstid; 
             och jag, tyrannisk, har ej mödan ött 
             som vägt hur en gång jag led av ditt nid! 
            O att vår onda natt så kunde minnas 
            vad djupast känts: hur hårt en sann sorg slår; 
            och genast dej - som du för mej - då sinnas 
            att ödmjuk salva ge brösts krämpesår 
             Må blott vår misstagssynd till borgen bli : 
             min löser dej som så, din gör mej fri 
    


    
    121 
              De˜är bättre˜att Bli ond än va´ ond bedömd,         
              om ej att bli´t skall smädas för att vara´t
              och mista sanna glädjen - så berömd 
              ej av vår känsla, utan andras bara ! 
               Ty varför skulle andras ögonsvek 
               mitt ystra blod välsigna (om än brått), 
               eller stå i mitt missbruk Någon vek 
               vars lystnad tar sej illa vid mitt gott ? 
              Nej - jag är den jag är; och de som reda 
              i mitt misstag, med egna hålla takt ! 
              Jag kan va´ rak, fast själva dom är sneda; 
              i deras grova skäl finns ej min akt - 
               om ondskan ej skall hållas vid allmänt: 
               att Man är ond - och usel som regent  
     
    122 
              Din gåva - tavlorna - i hjärnvolym 
              fulltecknats med ditt minnes karaktär 
              och skall stå över fåfäng rangs kutym  
              bortom all tid tills evighet du är - 
               Åtminstone, tills hjärnors hjärtan tömt 
               naturns förmögenhet och dör av brist; 
               tills envar återvänt till jord och glömt 
               sin del av dej, skall boken ej bli mist. 
              Ej snöda band, bud med armt innehåll, 
              ej kulram att din kärlek dyr värdera, 
              behöver jag alls - mod blott i behåll 
              att tro dom sidor som gav ut dej mera : 
               om minnet av dej kvarhölls som fetisch, 
               du lämnats ( innebure´t ) i nån nisch  
     
    123 
              Du skall ej skryta, tid, att jag förbytts. 
              Ställ pyramider upp med större makt - 
              nå´t för mej främmande, nej! intet nytt : 
              utstyrsel enbart av fornt skådad prakt. 
               Vår tid är kort, och därför dyrkar vi 
               vad allt du vräkt oss av Antikvitet : 
               nå´t syns fött hellre med vårt svärmeri, 
               än att vi tror förr hörts förtalat det ! 
              Jag hånar dej och din historia, 
              ej fängslad av Nu eller imperfekt: 
              för syn är lögn och protokollen gjorda 
              mer eller mindre av ditt evigjäkt. 
               Ty går min ed - evinnerligt så blive : 
               jag trofast sann trots dej och trots din lie 
     
    124 
              Vore min kärlek blott ett barn av stånd, 
              blev den (som slumps oäkting) faderslöst  
              underställd tidens hat och samförstånd - 
              gräs ibland ogräs, blom bland blomster föst. 
               Nej, den är byggd långt ifrån oavsikt, 
               tål hycklad ståt ej eller faller flat - 
               trälundersåtligt eller missnöjschickt - 
               som tidens Moden bjuder till med Stat. 
              Den fruktar ej så´n kättarpolitik 
              som lånar verk av horsekunders tur - 
              utan står helt ensam : väldigt Taktik - 
              växer ej värmd, ej heller dränks av skur. 
               Här vittnar ed jag, tills tids dårar gått 
               som dö för godhet - vilka levt för brott  
    


    
    125 
              Vor´t nå´t för mej, så bar jag baldakin 
              och vårdade mitt yttre med externt, 
              eller på stort slog grund med evigt värn - 
              dess mera kvickt till skrot eller ruin...  
               Har jag ej sett dröjsmål i form och gunst 
               mist allt, och mer - för myckna räntans sak -      
               ötts på dyrt hopplock och smått enkel smak : 
               ömkliga vräkare˜i betraktans brunst!  
              Nej - låt mej vara hjärtats undersåte : 
              tag mitt oblatoffer, fattigt men fritt 
              och rent från agns sekunda konst och ståt - 
              ersätt mej ömsesidigt blott med ditt.  
               Bort fale˜Informatör! En trofast själ, 
               då mest i trångmål, är som minst din träl  
     
    126    		ENVOI 
              O du mitt kära Barn som i din makt 
              håller Tids flyktglas, lien och dess takt; 
              som åldrats och växt till så att i fluxen 
              vissna beundrarna, men Du blir vuxen.  
              Naturn (suv´rän regent som allt kan vraka) 
              går som Du framåt - och tar Dej tillbaka : 
              så Hon bevarar dej med avsikt väl 
              att skämma tiden och slå den ihjäl : 
              Räds hennes Så!, du som är Favorit - 
              hon hejda kan, ej vara jämt respit  
              Bokslutet, fast fördröjt, blir nödt till svar: 
              Dej Sin, totalt (hon ger upp) - att du var 
     
    127 
              Fornt sågs ej svart ljust, fagert eller skönt, 
              eller om så - det bar ej täckhets namn : 
              nu syns var snärta dock av mörkt arv krönt 
              och täckt all skönhet med bastardens skam; 
               ty när var hand lagt till sej med natur 
               och fagrat otäckt med konsts stulna sken, 
               ljuv skönhet har ej namn, ej helig bur 
               utan profan - om ej i onåd re´n! 
              Därför: min älsklings hår som korp är svart; 
              likt ögonen i sorg kläds, som det tycks : 
              den ej fötts vacker, skuggar sej bisarrt 
              och skämmer skapelsen med falsklånt lyx. 
               Dock sörja dom - slikt tjusande med smärta - 
               att var mun menar: så skall skönhet svärta  
     
    128 
              Hur ofta - när du (min musik) musik 
              gör på välsignat bord, som till låt rörs 
              av fingrars smek, och dämpar din publik 
              med strängackord som för mej virra hörs -   
               avundas jag tangenters studs som fort 
               kysser din handinsidas rapsodi, 
               medans min stackars mun - som skörda´t bor´t - 
               stumt rodnar vid så´nt nyckelfrieri : 
              om kittlad så - den bytt tillstånd, kulör 
              och läge med klaviaturn på grund 
              av dina kuddars fjädrar, som förför 
              död träbock med mer hopp än mitt livs mun 
               Som du gör säll var studsig nickekläpp - 
               ge fingret dom! att kyssa Mej din läpp 
    


    
    129 
            Ande förslösad i ett hål av skam 
            är Lust i handling : och tills akten den   
            försvuren, mordisk, full av blodsfel, fram- 
            fusig, grym, våldsam - ytterst trolös se´n; 
             njuten knappt förrn föraktad och avmätt.           
             Den jagas vettlöst, icke havd förrn krasst 
             den hatas vettlöst, som ett agn svalt lätt 
             med avsikt lagt att dåra bytet fast; 
            galen förföljd, och ägd besatt - just så : 
            havd, havande, försökt att has extrem - 
            sällhet på prov, prövad bevisad sorg; 
            innan dyrt lovad glädje, efter ett sken. 
             Så´nt världen vet rätt väl, men vem kan rätt 
             sky himlen som för män åt helvetet ? 
     
    130 
            Min älsklings ögon är ej alls nån sol - 
            korall mer röd än hennes mun och färg; 
            om snön är vit, föll hennes bröst i fjor; 
            om håret lin är - hennes ett svart snärj 
             Jag sett Damaskusros i rött och vitt 
             men så´na rosor ej på hennes kind, 
             och viss parfym väl mera godlukt spritt 
             än då hon andas - osar hennes vind  
            Jag dyrkar hennes tal fast vet att sång 
            hörs mera ljus, långt mera skön, mer stark; 
            och aldrig såg jag en gudinnas gång - 
            min älskling skrider, när hon går, på mark 
             Vid himlen! dock: min kärlek tros så dyr 
             att hon slår vemsomhelsts karikatyr  
     
    131 
            Du är så konst-tyrannisk så´n du är, 
            som den av Skönhet stolt drivs till grymt spel; 
            för väl vet du, mitt dårehjärta kär 
            dej håller : ljusast, dyrast - sin juvel. 
             Dock i god tro sagt vissa, som dej känt : 
             av ansiktsmakt ej kärlek du fått skälva ! 
             Att dom tar fel, det törs ej jag i pränt 
             påstå - fast svär det, ensamt, för mej själv 
            Och till bevis jag falskligen ej svär, 
            ett tusen stön - blott Ansiktet jag minns - 
            ett vittne på det andras nacke bär : 
            din svärta är det skönaste som finns 
             I intet är du svart - om ej i dåd : 
             så skvallret fick (tror jag) dej villebråd 
     
    132 
            Jag älskar dina ögon som förbarma 
            sej (fast jag hjärtat känt slå i avsky) 
            och sorgklätts i deltagandet kärt varma : 
            de sörja, och se skönt på min blessyr, 
             så sant som himlens morgonsol ej ens 
             klär österns kinder något bättre grå - 
             eller fullstjärnan insvept aftonen 
             hälften i ära nyktra västerns Nåd - 
            som din blicks gryningsgråt gör ansiktet... 
            O låt ditt hjärta få så´n kosmetik 
            att jag blir sörjd, när sorgen ter sej rätt: 
            lämpa med ömkan envar kroppsdel lik  
             Då svär jag : själva Skönheten är svart 
             och envar stygg som ej Din like vart 
    


    
    133 
            Det hjärtat, som får mej att stöna˜Anamma           
            ack för min väns sår och trakasserit ! 
            Är det ej nog att plåga mej - ensam; 
            måste˜ock min vän bli träl åt slaverit ? 
             Mej från mitt själv grymt ditt lögnöga lett; 
             på närmsta jaget du gjort monopol - 
             av honom, själv och dej jag övergetts : 
             så trefaldig tortyrn i fängslets Håla 
            Ack slå mitt hjärta i ditt stålbrösts makt - 
            blott ta mitt för min väns till gisslans bur ! 
            Än vem mej har, mitt hjärta blir Hans vakt - 
            så Du kan ej va´ hård mot mej med kur 
             Dock vill du det, för så blir jag - instängd 
             helt i ditt våld, som han i mej - allt hängd 
     
    134 
            Så har jag nu - att han är din - bekänt; 
            och jag (själv i din vilja ställd som pant) 
            det pliktar gruvligt, så mitt fundament 
            kan till min tröst bli återställt kurant... 
             Men du vill det ej - eller han gå fri - 
             ty du är girig så som han är god : 
             han lärt blott att som säkerhet stå bi    
             vid samma boja som han fängslad stod ! 
            Du tar din skönhets servitut tillbaks, 
            som ockrarn, och för allting ut till torgen : 
            du stämmer friarns Gulden - för min sak; 
            så går, förlustig honom, jag i borgen  
             Honom jag mist - du fångar, äger : oss; 
             allt står han för - ett hål: jag släpps ej loss 
     
    135 
            Vem än får önskan sin, har du din William 
            mer än du vill, långt över plusbelopp; 
            mer än ditt nog, dej stör jag, aldrig stilla, 
            adderar till en hord jag allt mitt hopp.  
             Vill ej du med din skötsel, himmelskt vid, 
             en gång i viljan lova hölja min; 
             skall andras trängtan tyckas skön och blid, 
             men på min ängd ej stråla  "ja " nånsin ? 
            Havet - allt vatten - tar mot regnen dock; 
            fast överflödande fylls lagret på; 
            gör du - så rik på viljor, under lock 
            som testamenten - mej till viljes, så 
             täck friare˜ej med otäckt nej dräps till: 
             tänk alla in i Wiljan, en - din Bill 
     
    136 
            Om skäl tillhåller dej: jag kom för när; 
            bedyra blinda själen: det var Viljam 
            Men tilläts själ nu Vilja känna där : 
            så vad rör kärlek, raring, får jag gilja. 
             Bill vill din kärlek fylla och balans; 
             ja, gör den full av viljor - tyck min en; 
             lätt visas då, att vid din leverans 
             i så stor mängd är intet stycket 1 ! 
            Nå, tag mej i ditt nummer för en nolla 
            (om jag skall stå i lagrets skatt - en stuv): 
            tas ej för nå´t tills Du vill mej behålla - 
            alls ingenting jag, för dej något ljuvt 
             Gör du blott namnet kur med trofast giljan - 
             rätt älskar du då, för mitt namn är William  
    


    
    137 
            Blind kärleks narr! vad gör du med min blick 
            som iakttar allt utom vad den ser :                 
            den vet vad skönhet är och hur den gick - 
            men vad är bäst sej som det värsta ter ! 
             Har blick sett överpartiskt, och fatalt 
             där ankrats i den bukt, där allmänt rids; 
             varför då smitts av falsk syn krokars kval 
             varmed mitt hjärtas omdöme förvrids ?  
            Varför skall hjärtat tro det enskild lott 
            som hjärtat visst vid världs allmänning vet; 
            eller trots syn invända : så ej - blott 
            tillvita vacker tro otäckt anlete ? 
             I trossak blick och hjärta ha förletts 
             så˜åt lögns epidemi dom övergetts 
     
    138 
            Och svär min älskling hon är mö och sann, 
            tror henne jag änskönt hon är falsk visst; 
            kanhända tror hon mej en oskuldsman - 
            grön i subtilitet och världslig list - 
             och hoppas fåfängt jag hon tror mej ung, 
             fastän hon vet att mina dar nått kväll : 
             så tros enfaldigt hennes otros tunga : 
             av bägge sidor enkel sanning fälls ! 
            Men varför hon ej sagt sej orätt sno 
            och jag ej ljuga på en gammal karl ? 
            Ack kärleks högsta rätt är låtsas tro; 
            kär åldring älskar aldrig ålderns svar 
             Därför går hon med lögn (med henne jag) 
             i säng - av felen smickrade i lag 
     
    139 
            Ej mana mej rättfärdiga dom fel 
            kärlekslösheten din beskar mitt hjärta ! 
            Såra med blick ej - utan tunga spel; 
            bruka din kraft - vräng ej med konstfull smärta; 
             säj, annorstäds du älskar - men av takt, 
             älskling, avstå från ögonkast åt sidan ! 
             nu plågar du med list som med din makt 
             förmår mer än betryckt försvar bestrida.  
            Skall jag urskulda dej: skön hennes anblick 
            (det vet min kärlek allt) var min Fiende - 
            därför hon styr min Ovän från mitt ansikte 
            att annorstäds lansera sitt elände ? 
             Men gör ej det : som nästan jag slåtts ´hjäl - 
             dräp med din blick direkt och lös min själ 
     
    140 
            Grymma - bli vis! Du bör ej då förrycka 
            tunghäftad ro med alltför stort förakt - 
            om sorg ej ord skall låna, ord uttrycka 
            ditt sätt, som är min värk och grå vanmakt. 
             Kan jag dej lära vett, det vore bäst 
             om kär ej - älskling - kalla mej dock så´n : 
             som en svår sjukling hör av dödens präst 
             ej annat bud än hälsa från doktorn! 
            Ty blev jag desperat, skild och oklok, 
            kunde mitt vanvett bilda dej i vers - 
            och så brottolkarvärlden är på tok 
            att tung´målstalarn av den tyds på tvärs! 
             Så jag blir det ej - och du imbecill - 
             håll blicken rätt fram, fast hjärtat far vill 
    


    
    141 
            Minsann: dej älskar jag ej med min blick 
            som ser skavanker många, misstag fler -             
            utan mitt hjärta ( trots en så´n utsikt ) 
            det, som den avskyr, älskar och tillber... 
             Ej lockas örat av din tungas ton, 
             ej ömma känslor till låg känsel fram; 
             ej smak, ej lukt åtrår invitation 
             till nå´t sensuellt kalas med dej ensam - 
            utan förståndet (mina fem vett) kan  
            ej styra dummerhjärtat från att dej 
            slå för, som avstyrt skenet av en man : 
            stolt hjärtas träl, din vrakade lakej ! 
             Så blott syns plågan min förtjänst att Hon - 
             den synda får - mej lönar med allt ont 
     
    142 
            Kärlek min synd är, hat din dyra dygd 
            emot min synd, vars grund är syndfull kärlek. 
            Med min, ack, jämför din säregna blygd - 
            du finner den förtjänar alls ej smälek ! 
             eller om så - dock aldrig från din mun : 
             den profanerat rosens ornament, 
             brutit falskt kärleksband (som jag) var stund 
             och rövat andras sängskörd på dess ränta ! 
            Ack dyrkar jag, så rätt! (likt du gör dom 
            Friare med din blick) om det ber jag : 
            rota barmhärtighet i hjärtat - som 
            förtjänar med så´n växt mer nåd än lag 
             Försöker du att få vad som nu döljs, 
             du vägras själv - om ditt exempel följs 
     
    143 
            Se som en varsam husmor styr andfått 
            ut efter flyktat fjäderfä, i hast 
            nedsättande sitt barn och till att brått 
            förfölja saken som hon vill få fast, 
             mens hennes barn (försummat i sånt spring) 
             skriker på den vars sysslomål är böjt 
             att följa det som flyger henne kring - 
             ovarse hon ungstackaren missnöjt : 
            så löper du bak det som flyr från dej, 
            mens ditt barn jagar efter långt med gnäll. 
            Når du ditt hopp, vänd då tillbaks till mej 
            och spela moderns roll : kyss mej, var snäll! 
             Då skall jag be att Du får fatt din Vilja : 
             måtte du, omvänd, blott min klagan stilla 
     
    144 
            Två kära fick jag - tröstens och förtvivlans - 
            likt tvenne gudars drift med spel och vink : 
            den bättre ängeln karl med gyllne livs glans - 
            den sämre, kvinnan, är gemen med smink. 
             Hon vill förföra straxt till sin avgrund 
             mej, och den bättre ängeln - från min trakt - 
             till djävul korrumpera, i sin avund 
             hans renhet giljande med usel prakt. 
            Hur´vida ängeln omvänts till demon, 
            misstänker jag - det säjas aldrig tål : 
            vän med varandra, bägge mej ifrån 
            det tycks - änglen i hennes djävulshål... 
             Dock därom vet jag alls ej nå´t - tills slut 
             min goding bränts av onda ängeln ut 
    


    
    145 
            Dom läppar kärleks hand själv gjort 
            andades ljuden : jag avskyr ! 
            rätt till den stod vid hennes port                  
            Men när hon såg mej - död staty - 
             kom nåd i hennes hjärta gent 
             och näpste tungan, som jämt la 
             ett gott ord för att döma lent 
             och lärde om : på nytt den sa 
            "avskyr" och ändrade till slut - 
            som följde dag barmhärtigt på 
            den isens natt som likt Jehut 
            från skyn till helvetet föll - så 
             "Jag avskyr" tog hon av från sej 
             och livet hälsa´ med "ej Dej" 
     
    146 
            Du stackars själ - min jords syndfulla centrum, 
            prydd av rebellisk omgivning och prakt - 
            invärtes suktar du och tål så´n nöd 
            under utstyrd fasad i maktens väntrum, 
             spenderande allt på ett murket slott, 
             och investerar dyrt i kort kontrakt : 
             skall mask, arvingar till så´nt överflöd, 
             sluka din fordran - är det din kropps mål ? 
            Så själ, lev du av tjänarns fattiglott 
            och låt den lida brist; fyll din butik, 
            köp evig garanti, sälj timligt prål : 
            föds inom, var ej utanom mer rik ! 
             Då närs du av den död som närs på män : 
             när döden dött, finns aldrig mer död se´n 
     
    147 
            Min kärlek är lik febern, som förlängs 
            av att sjukdomen sköts, och fått invit 
            så att det onda närs som innestängs 
            och tjusar avskyns vacklande aptit; 
             Förnuftet - kärleksdoktorn - så´n patient 
             förargar, vilken bröt hans föreskrifter, 
             och lämnat mej som desperat bekänt: 
             lusten är död - som medicins bedrifter - 
            och bortom räddning då klok omsorg skytts; 
            förståndet galet - ångesten förmer, 
            tankar och tal som dårarnas förbytts - 
            på villoväg från sanning fåfängt ber... 
             Jag svor att du var skön - och ljus Du vart 
             som gör natt mörk och helvetet becksvart 
     
    148 
            O huvet mitt! där ögon kärlek satt 
            så blick och syn ej stämma på nå´t sätt; 
            eller gör dom - hur omdömet då fatt 
            som tror det falskt, vad dom bedöma rätt ? 
             Om det finns skönt - som falska blicken tror - 
             vad menar värld som säjer: så det fanns ej; 
             om det var fult, då märk väl min Amour - 
             så sann tro kärleks syn ej som var mans, nej - 
            hur kan den ? Skall kärlekens blick förmå 
            trohet, som brys så av sin vakt och gråten ? 
            Att jag missta´tt min syn, ej undra på 
            när soln ser klart ej förrn skyn mist förlåten 
             Av tårar hölls jag blind - O kärleksspel - 
             så god syn fann ej dina fala fel 
    


    
    149 
            Kan, grymma, du påstå: Du är ej kär  
            då (från mej själv) av dej fås all aptit; 
            det att ej tänker jag på dej - som är 
            glömsk av mej själv, tyrann för ditt parti; 
             vem hatar dej - och kallar jag min vän;            
             vem skyr du som jag smilar för i kön? 
             Nej - om du glor på mej, spenderar jag 
             ej hämnd emot mej själv med bittra stön; 
            vad värde finns i mej - och självrespekt - 
            som i din tjänst ej stolt kan spisas av,  
            när allt mitt bästa dyrkar din defekt 
            befalld av din blicks rörelser och krav ? 
            Men, kära, hata på - jag vet ditt sinne  
            Du älskar seende - och jag är blind 
     
    150 
            Av vilken makt tar du så´n mäktig kraft, 
            som styr med otillräcklighet oss vant, 
            så jag gör sant till lögn och själn du haft 
            att svära: ljus ej passar sej för dan ! 
             Var´från för illa fås så´n lämplighet 
             att i din vägrarhandlings blotta rest 
             så´n styrka finns och frihetsdygd att det, 
             som i min håg det värsta tycks, blir bäst ? 
            Vem har dej lärt att mer för mej bli dyr 
            dess mer jag hör och ser rätt skäl till hat - 
            Åh fast jag älskar det som andra skyr,  
            förhora ej med andra Du min stat ! 
             Om din ovärdighet fött mitt begär - 
             mer värd då jag att hållas av dej kär 
     
    151 
            Kärlek för ung att känna samvete˜är - 
            men vem vet ej : så föds medvetandet. 
            Sköna filur - ej döm mej miste här : 
            för mina fel skylls Du själv - min reträtt  
             Om du bedrar, dras bättre delns dekor 
             till kroppens högförräderi : min själ 
             min grova kropp då röjer, att han får 
             triumfera. Köttet tarvar mer ej skäl 
            att upp sej resa vid ditt namn och gå 
            med Dej - trofén : stolt över sådan prakt, 
            förnöjd att kräla, vara syndig, stå 
            i Dina˜affärer, falla i din makt ! 
             Håll´t ej för samvetsbrist - du kallas för 
             kär, vars kärlek jag uppstår i och dör  
     
    152 
            Vet : som jag älskar dej, är jag försvuren - 
            fast det var Du som lova´ dubbel tro 
            ( i akt att bryta sänged och ditt bo ) 
            men lovar nytt hat på ny kärlek buren... 
             Men varför dubbelt dej beslå med brott 
             när jag ett tjog begick : min mened mest 
             för att dej älska : jag svor allra värst 
             som för dej all min ärlighet förrått  
            Ty heligt lovades Du god som skyn, 
            kär, sann och säker som din trofasthet; 
            till din upplysning gav jag blindhet syn 
            och fick att svära falskt var blick som vet ! 
             Jag svor Dej skön och ljus - så falskt mitt öga 
             att sanningen jag uselt svart beljög  
    


 

    
    			    154
            Kärlekens Pyttegud en gång i sömn 
            förla det bloss som stiftar hjärtebrand
            mens mången Nymf - av eder kysk berömd - 
            där slank förbi. Dock i sin ungmöhand 
             den skönaste Vestaln tog facklan med, 
             som eldat Legioners hjärtan opp : 
             så laŽ brysk åtrås General sej ned 
             och sov avväpnad vid en jungfrus kropp : 
            Hon kväste flamman i en källa sval 
            därvid, som kärlek gav eld evigt till 
            och blev ett bad - varmt, hälsosamt, mäns kval 
            till bot. Och jag - min älsklings slav och vilja - 
             ah! kom för kur dit och bevis så gavs hett : 
             kärleks eld värmer vattnet, kyls ej av´et
    

 

Några
kommentarer


Synpunkter välkomnas av Rimsmeden